Han väcktes av sorl, av skratt och oväsen. Va är det nu? Det är Rothen förstås. Han säger, att vi ska samlas i endräkt för att diskutera det centrala i livet, det, som alla tänka om dagen och begagna sig av om natten. Va är det ? Det kan väl bror förstå när det är Rothen, som säger det Men jag ska ge honom tafsen

Det var bara en vecka kvar till uppropet och han hade till den grad uttömt sina kamraters litteraturtillgångar, att han tagit fram en Topelius från den lilla bokhyllan över skrivbordet. Plötsligen såg han upp. Nere från porten hördes ett förfärligt oväsen. Köttlund var full igen. Svordomarna kommo Stellan att rycka till och lystra som en gammal nummerhäst vid en trumpetsignal.

Vid den tiden uppstod ganska mycket oväsen angående »den vägen». Där fanns nämligen en guldsmed, vid namn Demetrius, som förfärdigade Dianatempel av silver och därmed skaffade hantverkarna en ganska stor inkomst.

Vilken surrande munterhet, vilket dansande, vilket oväsen av fidlare och pipare och ändå förbands vart ord, var handling med tankar det, som låg bortom stunden! Skeppsmännen, som nyss fått sin gudspenning i lega, korsade sig, innan de gingo in hos tavernaren. Och första kannan gällde Gudsmoder.

Tydligen en komplott, dum såsom de där artistfruarna, och vilken jag ej mera anser värd att spilla någon vrede . Men när jag efter frukosten skall som vanligt ta mig en lur sängen, blir det ett oväsen i rummet över alkoven, att takgipsen faller ned mitt huvud. Jag går ned och söker värdinnan, beklagar mig över hyresgästernas uppförande.

Med stort brak kastades landgången ut, karlarne ångbåten skreko af alla krafter, svuro och larmade som hade det gällt att angripa en hop vargar och skrämma dem med omåttligt oljud, de hjelpte slutligen patron och barnen ombord och fortsatte derefter resan för att vid nästa brygga föra samma oväsen. Patronen tog plats akterdäck, barnen i sina svarta drägter sattes i ring omkring honom.

Vilken av dem? Benjamin. Horungen, sade pojkarna. Men det förstod inte Louise. Jaså den. Jag kan inte förstå, att Enok inte ger skall. Vi måste släppa dit Prick också. Prick rusade genast in under bron och ställde till med ett förfärligt oväsen Ä, de slåss, sade pojkarna. Nej, de tar råttor, sade Louise. Passa , säger jag er. Snart kommer de. Pojkarna beväpnade sig med allehanda tillhyggen.

De övriga förde mycket oväsen de kunde, alla sena nattvandrare de mötte skrek de åt och hälsade och damerna försökte vissla, men de kunde inte. Jag stannade nära en husvägg och slog upp kragen och drog ner hatten, att jag inte skulle bli igenkänd. Nu brast ett skränande jubel lös: man hade upptäckt en gammal gråhårig konstapel vid en tvärgata.

Ingenting annat syntes än dörren till härbärget och dörren till stekarhuset, som lyste mot varann som två brinnande gap. Just när svennerna buro in kannorna hördes ett häftigt oväsen. Det lät som en marknad, ty somliga röster skrattade och somliga sjöngo, och trumpeter och pipor gnisslade. Hovar snubblade mot tröskeln, och några män kommo inridande i själva salen.

Redan voro rutor krossade. Och Lönrot, den oförliknelige inskridaren mot oväsen och förargelseväckande beteende, hade mistat två tänder i kampen mot de upproriska. Men det gavs även andra tecken till oro i samhället. Den urgamle redaktören hade vaknat ur sin mångåriga dvala. Varje vecka skrev han en ledare.