United States or Martinique ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och denna här af mödor och bekymmer Och kval och fasor, som förtära sinnet, Hvad äro de? En tropp af skuggor blott, Fantomer, verkliga för tankens öga, Så länge han i mörkrets rike dväljs, Men tomma, utan varelse och kraft, Så snart han mäktar sig mot ljuset svinga. Ej utom grusets räcka ödets gränser; Och människan, som är på jorden jord, Är himmel genast, då hon är där oppe.
"Älskade Corallins maka regnet och stormen, efter hon icke befallte dem vara stilla när hon ville färdas". "Storm, regn, lappri! Norna, besvärj stormen i ett menniskobröst, det är mera". "Stolt är Hildred. Mäktar hon icke besvärja stormen på en så liten sjö, som bloden i ett menniskohjerta? Hvad begär Hildred af Norna?" "Norna, hör mig.
Endast geniet i ordets högsta bemärkelse mäktar bryta sig väg förbi den.
Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen. Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad. Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par? Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
Månne vågen väl, som svallar Hotande mot skeppets sida, Där han fjärran far, den dyre, Månne hafvets vilda dotter, Fast så långt från mig hon rasar, Ej mitt söfningsord förnimmer, Af min lätta hand ej lugnas, Efter kärleken är väldig, Mäktar mer än allt på jorden?
Annat menar dock den, som vet, att förträffliga skyttar Fostras ej färre än män i det fågelrika kapellet." Honom svarade åter den raske Mattias från Kuru: "Nej, Zakarias, tala ej slikt och rikta ej allas Blickar på mig, om jag sen ej mäktar att döda en enda.
Se, förståndige vän, ej mäktar du trifvas i stugan; Visst som en brännande glöd för din fot är det fredliga golfvet; Men att syssla i skogar och kärr onödigt och ständigt, Sådant är ditt. Nu måste du dock slå jakten ur hågen.
Ofta, när i furans krona Fläktar fara, vindar hvina, Sänder jag från denna klippa Tyst min tysta suck att flyga: O min ende, kom tillbaka! Kanske, fast så svagt den ljuder Har likväl den starka vingar, Kan som svalan klyfva vinden, Genom rymder nå min älskling Efter kärleken är väldig, Mäktar mer än allt på jorden.
DANN. Du toka, så gör äfven minsta dimma, När solen kastar litet sken ditåt. Men hör mig nu, om du kan spara En half minut ditt sladder, att jag får En smula tid att mig försvara. Ett gammalt hjärta, huru stelt det slår, Har vår nån gång, fast ej den varma, klara; Den mäktar dock utur den is, som år Inom oss hopat, lösa, ej en tår, Nej, töcken, barn, en liten dimma bara.
Hur skola vi dig prisa, O Gud, för all din nåd, Hur skola vi bevisa Vår tack i verk och råd? Ej hjärta mäktar skatta, Hvad godt af dig vi sport, Ej tanke se och fatta, Hvad oss din kärlek gjort. De äro nu förgångne Också de sorgeår, Då fädren suto fångne I mörkrets boja svår, Då den, dig vedersakar, O Gud, med våld och makt, Din sannings ljusastakar Inunder skäppa lagt.
Dagens Ord
Andra Tittar