United States or Uruguay ? Vote for the TOP Country of the Week !


Ej för egen sällhet fostras du, För ditt eget hjärtas glada val, För en yngling, som din kärlek är; För en herres nyck du växer opp, Till hans druckna blickars mål kanske, För att tjusa, mätta och försmås."

Se, HERREN, din Gud, tillhör himlarna och himlarnas himmel, jorden och allt vad därpå är; men allenast vid dina fäder fäste sig HERREN och älskade dem; och han utvalde deras avkomlingar efter dem, han utvalde eder bland alla folk, såsom I nu själva sen. Omskären därför edert hjärtas förhud, och varen icke länge hårdnackade.

Och du skall se, att det en dag blir en härlig skörd. skall Guds ljufva frid, glädje och nåd lik gyllene ax betäcka ditt hjärtas åkerteg. Du skall måhända en dag kunna instämma i de ord, som en gång yttrades af en rik och mäktig man: "All den välsignelse, som Gud gifvit mig här jorden såväl som den, jag hoppas i himmelen, den har jag att tacka söndagsskolan för". Fr. Johannes.

Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer. Ja, gärna mån I alla ansätta mig nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis. Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär. Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu mörker bryter in.

Låt dhet och sanning ej vika ifrån dig; bind dem omkring din hals, skriv dem ditt hjärtas tavla; skall du finna nåd och gott förstånd, i Guds och i människors ögon. Förtrösta HERREN av allt ditt hjärta, och förlita dig icke ditt förstånd. alla dina vägar du akta honom, skall han göra dina stigar jämna. Håll dig icke själv för vis; frukta HERREN, och fly det onda.

Och nu, du milda gnista, lån af Gud, Du ljusa ängel, som lik solen glädde Min lefnads vår, förnuft, hvad är din lott? Att kufvadt dväljas mellan mörkrets andar I grottorna af mitt förtärda hjärta, Att somna in vid dina bödlars skrål Och vakna opp vid dina kedjors slammer. Jag sade: "Jag vill anförtro åt dagen Mitt hjärtas ödemark att vederkvickas.

Här, mellan löfvens galler, Är ljuft att se, Hur morgondaggen faller blommorne. Här är det lätt att höra De sångers tal, Dem milda vindar föra Från dal till dal. Här är jag van att bida Mitt hjärtas vän; Här sjöng hon vid min sida Om kärleken. O lyssnen, lamm! I kännen Den huldas röst; Snart får jag sluta vännen Mot troget bröst.

När HERREN kände den välbehagliga lukten, sade han vid sig själv: »Jag skall härefter icke mer förbanna marken för människans skull, eftersom ju människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen. Och jag skall härefter icke mer dräpa allt levande, såsom jag nu har gjort.

JULIA. Är det afgjordt, kan jag därpå lita? TRYGG. Var säker! Trygg förstår sig ej krita, Hvad han har lofvat, löser han kontant. JULIA. Farväl , gamle kund, ni är galant. Det är, som om jag vore i pensionen: Allt samma skälmeri i hemmet än! Jag tålte aldrig rätt ens där den tonen Och sjunger här likväl den om igen. Fy, jag är stygg, men för mitt hjärtas vän.

Utan att avvakta någon förklaring det ledsamma misstaget, styrde herr Lundstedt ner i brinken igen, satte över en gondol till Röda Bodarna och sökte sig ner till kryddbon i Klara Bergsgränden, där kamraten skulle mottaga hans hjärtas fullhet.