United States or Rwanda ? Vote for the TOP Country of the Week !
De hava från barndomen älskat varandra ... och Karmides, om han vill, är oemotståndlig. Eufemios, tillade han högt, denna Alkmene synes vara oduglig för sin plats. Nej, inföll Eufemios med bestämdhet, hon är ovanligt klok och förslagen. Och har likväl icke förmått att vinna sin härskarinnas fulla förtroende? Jag skall giva henne nya förhållningsregler....
Alkmene band kappan över sin härskarinnas skuldror och gjorde sig i ordning att ledsaga henne; men Hermione sade, att hon ville vara ensam. Följd av kammarflickans ögon, styrde hon kosan till sitt ensliga älsklingsställe. Mötet.
Alkmene åter talade om sin härskarinnas vackra lockar, som det vore en glädje att ordna, och om hennes skönhet, som i afton var mer bländande än vanligt. Hermione lyssnade denna gång med tålamod, ja synbart behag till hennes ord. Jag tänker på Eusebia, sade Alkmene, och undrar över hennes blindhet. Hon vill vara skönare än du, Hermione, och hon är avundsjuk på dig, det vet jag.
Men han kände medömkan med den stackars slavinnan och ansåg för sin plikt att villfara hennes bön. Är din härskarinnas bostad avlägsen? frågade han. Nej, gode broder. Jag följer dig. Jag blir dig evigt tacksam. Flickan förde Klemens tvärs över gatan Kerameikos och in i en gränd, där hon stannade utanför bakporten till prokonsulns palats. Porten ledde till fruntimmersgården.
Den unga kammarflickan syntes halvslumra bredvid lampan, med armbågen stödd mot nattduksbordet, när Hermione inträdde. Men när hon uppslog sina ögon, betraktade hon förstulet forskande sin härskarinnas anletsdrag och hade icke svårt att upptäcka deras strålande uttryck. Han har således lyckats, tänkte hon. Det var ju det jag sade biskopen.