United States or Switzerland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vi se din panna klar och blid, Kring den skall törne vridas; Och händren, sänkta nu i frid, Snart blir den tid, Då de vid korset smidas. Det är den lön, du finner här I denna världen vrånga För det, att du dess börda bär Och redo är För den i döden gånga.
Närmre träder svågerparet redan Fram till Gojkos ungdomssköna maka, Fatta henne vid de hvita händren Och till borgens grundval föra henne. Och de vinka dit byggmästarn Rado; Murarena kallar åter Rada Men den unga, smärta kvinnan småler, Aktande det allt som skämt och lek blott. Och att lägga borgens grundval ila De tre hundra murare till verket Och kring henne ställa sten och bjälkar.
Sorgsen begynte jag gå och ville ej strida i otid, Rädd i min håg och försagd som tuppen på främmande sophög, Men af en svårare strid jag möttes; en gosse, i trasor Höljd, uthungrad och svart, såg slaget: med ljudande gapskratt, Smällde han händren ihop, högt hoppande; hitåt och ditåt Vände han blickarna sen och kallade vänner.
Högt i gråt vid denna fråga brast Nadeschda, Tårar kväfde hennes stämma, Men med händren, på de spädas skuldror sänkta, På den enas, på den andras, Sköt hon båda sakta fram mot kejsarinnan, Så besvarande dess fråga.
Och nu, med händren slutna som till bön, Sjönk höfdingen i domarsätet ned; Han kämpat ut, han njöt sin segerlön, En öfverjordisk fred. Och dessa vittnen två, som dröjde kvar, De nämnde ofta sen med eldad håg Om en förklaring, stilla, underbar, Som i hans anlet låg.
Men den förståndige herrn, den rike befallningsman, gladdes, Full af förhoppning, och log och gnuggade händren och sade: "Hade jag färdigt ren det nyss upptimrade huset, Kunde jag skryta kanske och säga, att ingen i nejden Fört till en sådan boning en ung och blomstrande maka, Så stolt höjer det sig, två våningar högt, på sin kulle.
Denna i blinken kände igen sin väntade broder, Klappade händren gladt tillsamman och, glömmande oron, Skyndade ut att se och möta de komna på gården. Andra sången. O, andra nejders son, Hvi flög du dädan, säg? O, fågel långt ifrån, Hvem styrde hit din väg?
"Hej dock", sade i hast den kunniga Anna, "beständigt Faller det männerna kärt att eftersinna och rådslå. Innan de företaga en sak, skall det tänkas och tänkas Med och mot; så skrämmas de lätt af diktade faror, Ofta dröjande så, tills det nyttiga går dem ur händren. Icke är allt ostadigt, som ej är stadgadt af åren; Icke är stadigt allt, som länge af varandet glädt sig.
Lördagskvällen dog den trogna flickan, Hennes älskling dog med morgonrodnan. Man begrof dem båda med hvarandra, Hand i hand i jordens sköte sänkta, Och i händren lades gröna äpplen. Några månar, och från gossens läger Reste sig en lummig gran i höjden, Och från flickans sköt en rosenbuske. Men kring granen slingrade sig rosen Som ett sidenband kring eterneller.
Så han talade glad och gnuggade händren och fortfor: "Frukta mig ej, fast äldre jag är och tar mig en bister Min, då det fordras ibland, som kanhända ni sett mig vid kyrkan Lyfta förtörnad min käpp och skrika åt bönderna stundom; Annat akta ej dessa och lyda ej utan att klappas. Sådan är jag dock ej mot alla, så farlig på långt när Icke, och er, er ville, min själ, jag bära på händren.
Dagens Ord
Andra Tittar