United States or Ireland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Dessa äro alla ganska skarpa och bjärta; men de tyckas vara det liksom utan författarinnans förvållande. Ty så otvunget och naturligt framträda i dem dårskapen och flärden, att de icke synas vara uppsökta, utan fastmer hafva själfmant infunnit sig.
Och på samma gång skulle också flärden och fåfängligheten ha ytterligare flera månader att arbeta sig allt längre in i honom. Han gick hem till frukosten med snabbare steg än han gjort på länge. Har inte pappa kommit hem ännu? Nej! Han gick av och an runt matsalsbordet och väntade. Till slut hörde han sabelskrammel ute i tamburen. Han skyndade ut: Säg, pappa, får ja lov och tala mä pappa ett slag.
Otaligt har jag frågat, En fråga för hvar timme, Som vinter ägt och sommar, Sen jag ditt öga skådat. Till Kamas tysta nejder Frän hofvets glans och flärden En fursteänka flyttat, Af lyckans gunst förlåten; Vid flodens brädd en boning Hon valt i lindars skugga; Tre unga döttrars skönhet Var hennes modersglädje.
Jag kommit sent, jag vet det väl, Till Jesum, jag som mången; Vid flärden fästad var min själ, Och tröghet höll mig fången; Jag kallades, men köttet stred Mot viljan, som sig röjde; Jag såg och såg, hur dagen led, Men tvekade och dröjde. Dock gläds jag, att jag funnit den, Som vill min brist förgäta Och lön ej efter gärningen, Men efter nåd mig mäta.
Träd in att se och smaka, Hur ljuflig Herren är, Att bedja och att vaka Med hans utvalda där! Där ute lefver flärden, Så glädjelös och tom, Ack, ringa fröjd ger världen Emot Guds helgedom. Ej vill jag vandra fjärran Till mörker bort från dag; Mitt ljus, det är af Herran, Min sol uppsöker jag. Inför hans anlet klara Vill i hans hus jag bo, Där är mig godt att vara, Där har mitt hjärta ro. N:o 225.
Hon tog sin kofta och skylde flärden, medan pastorn tog en min av höghet såsom innehavare av de eviga sanningarne och ett boställe. Pastorns älg. Pastor Norström hade mycket små intäkter, dels därför att hans hjord var fattig, dels därför att upplysningen uppifrån började pyra sig ner, och vantron nerifrån, läsarne, bjöd en svår konkurrens med brödkyrkan.
Lilla fågel, hvarför byggde du Vid den stora vägens larm din hydda? Var din djupa skog ej sval och ljuf, Stodo ej dess björkar löfbeprydda? Lyste icke morgonrodnan där Lika blid och tjusande som här? Bäckens tysta silfverbölja sam I de långt, långt bort belägna dalar; Här med buller åker flärden fram Sina tunga, järnbesmidda salar.
Mig följde dina underfulla vårars minne Och dina nejders frid Och dina goda andar, burna i mitt sinne Ifrån min första tid. Och nu, hvad för jag åter från den vida världen? En hjässa, tung af snö, Ett hjärta, sjukt af lidelserna, mätt af flärden Och längtande att dö. Jag fordrar då ej mer, hvad jag förlorat, åter Af dig, du hulda mor!
Dagens Ord
Andra Tittar