United States or Sudan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Att bortkasta all tanke egna fördelar och endast lefva för en , af alla försmådd, af ingen älskad. Att denna ena var hennes far, var en bisak för henne, ja, hon skulle önskat att det varit någon annan. Ty bitterheten emot fadren var djupt inrotad hos henne, att den förtog en del af sjelfuppoffringens fröjd.

Ingen såg sig försmådd, och ingen märkte sig gynnad, Lika mot alla hon var, och äfven den ringastes hyllning Fick i en vänlig blick sin belöning och ångrades icke. Gladare nalkades snart hvar människa henne, och mindre Slösades smicker och ord, och hon älskades mer än berömdes. Sådan var hon, försök att föreställa er henne, Full af växlingar blott, nyss en, nu åter en annan!

Lugn betraktar du här en trogen maka och skådar Väl uppfostrade barn, som blomstrande plantor vid bäcken, Medan en annan, från fädernebygd och bekanta och fränder Skild, kringtågar, försmådd som den oupplösliga gåtan."

Hade Hjalmar uppträdt som en romantiserad kärlekshjälte, hvad hade väl varit rimligare och mera enligt det lynne, som dikten gifvit Oihonna, än att han blifvit försmådd och afvisad af henne likasom de flere andra dylika, hvilka hon förut förskjutit?

gick han in också till Rakel, och han hade Rakel kärare än Lea. Sedan tjänade han hos honom i ännu ytterligare sju år. Men HERREN såg att Lea var försmådd, gjorde han henne fruktsam, medan Rakel var ofruktsam.

Och Lea blev havande och födde en son, och hon gav honom namnet Ruben, ty hon tänkte: »HERREN har sett till mitt lidande; ja, nu skall min man hava mig kärOch hon blev åter havande och födde en son. sade hon: »HERREN har hört att jag har varit försmådd, därför har han givit mig också denneOch hon gav honom namnet Simeon. Och åter blev hon havande och födde en son.

Den dygd, jag kan berömma mig af, är icke en ful kvinnas förödmjukande intyg , att ingen begärt henne. Nu tycker jag, att jag med lugn kan låta mitt hår gråna. Nu kan jag med glädje bli gammal. Jag behöfver aldrig känna mig försmådd eller tillbakasatt.

Nekar han dig dröja det ljusa hår, O, du röja Minnas gömda tår!" Ack, natur, hur har jag kunnat Förolämpa dig? Andra har du fägring unnat, Ingen fägring mig. Ofta vid den slutna ringen Jag förskjuten står; den fula blickar ingen, Ingen vän jag får; Och mitt hjärta slår som andra, Älskar såsom de: Hvarför skall jag ensam vandra Och försmådd mig se?

Den tid har varit redan, strandens fjäll, I armod sänkt, försmådd, förföljd, förtryckt, du bott, Ur stormupprörda böljor, vilda måsen lik, Med trägen möda hämtande en sparsam kost. Den tid har varit, gamle, är ej mer och skall Ej heller komma; kan allt förändras. EUBULOS. Ve.

De största vatten förmå ej utsläcka kärleken, strömmar kunna icke fördränka den. Om någon ville giva alla ägodelar i sitt hus för kärleken, skulle han ändå bliva försmådd.» »Vi hava en syster, en helt ung, som ännu icke har någon barm.