United States or Poland ? Vote for the TOP Country of the Week !
En glädjetidning bringar han visst ej, när han, Den djärfvaste bland djärfva, striden öfvergett. Men hör, han nalkas. Hyllos, länka hit din gång, Kom, skynda, gosse! HYLLOS. Drottning, jag har ilat hit, För din skull skickad af din son. TEKMESSA. O, lefver han? HYLLOS. Väl, att jag här dig funnit. TEKMESSA. Svara, lefver han? HYLLOS. Helt visst var han ej fallen, när han sände mig.
Och midt i elfven och min egen okufliga skrattlust hörde jag Hertha ömkeligen bedja: »Kära Ellen, tala bara ej så hårdt till mig! Jag skall komma, men narra mig ej till att skratta!» I nästa ögonblick var äfven hon öfver utan att ens hafva vätt fållen på något af de plagg, som för oss andra råkat för nära vattenytan.
"Det blir nästan kallt att sitte så här", sade Ante och försökte att få den slitna fållen att räcka om den bara kroppen. "Ja, så får du ta' dom, nog sitt lappen bak fast, men i kanten har jag bara slamssytt så jag får göra det bättre i kväll när du lagt dej." "Om jag vet huru vi ska' kunna stanna i den här behändiga "'stugan'", fortfor hon.
När nästa vår slog ut i grönska och fägring öfver Saarijärvis ängder, och när de starka forsarne, svällande af vårvattenmassorna, stormade fram genom skogar och ödemarker, stod Leena alltid lika betagen och såg hur Matti, vig och djerf, flötade sin husbondes stockar nedför fallen.
Det är en riktig gentleman, ska jag säga Gusten. En riktigt rar kar. Och nu ska jag bli jungfru. Å herre Jösses ja, så ska det väl bli slut med de eviga pojkvaskarna Vid kvällsbordet sade Aposteln: I morgon, kära Louise, får du en tjänarinna. Jag behöver ingen. Nej. Men hon behöver dig. Syster Agnes tog nu ordet och förklarade saken. Det var fråga om en fallen kvinna, som Paulus önskade rädda.
Du döde, du, Min trogne vapenbroder, dig tillhör den främst, Näst alla höga gudar, som beskyddat mig. O, att du lefde, att jag finge höja dig I glans invid min sida, tills på Salamis Två tvillingsstjärnor dyrkades som fästets två. Men du är fallen, glänser snart i minnet blott.
De nyssnämnda fallen inträffar inte i "Det går an"; ty de däri förekommande maximerna uttalas av en bland styckets handlande personer, Sara; de överensstämmer fullt med hennes karaktär, och har helt och hållet sitt motiv i situationen eller händelsen; hon har, nämligen, fullkomlig anledning och skäl att yttra dem då hon gör det.
Hans synpunkt får vara vid som världen; intet af vikt kan hända, som icke har inflytande på hans verksamhet: politiska förvecklingar i Konstantinopel; kolerasymptom i Östern; monsun i Indien; guldtillgången i Cripple Creek; förekomst af Coloradoskalbaggen eller en fallen ministär; krigsfara; sannolikheten af skiljedom i koloniala tvistefrågor intet kan hända i någon del af världen, som han icke behöfver tänka öfver.
Han försökte klämma åt sig en bit af fällen, som Gullspira bredde ut sig på där hon låg och idisslade. "Maka dej Gullspira, du har bättre på dig du än jag", puttrade han och lyckades till sist få en dräglig plats på ett hörn invid geten och systern.
Men lika är de i, att i bägge fallen kunna verka mäktigt och lärorikt. Nå, än tendensromanen? Den kan visserligen också verka något, det förstås; men liksom den är sämre till sitt slag, emedan den varken utgör ren konst eller ren vetenskap, så är den även till makten vida mindre. För tillfället kan visserligen en med talang skriven tendensroman göra intryck; och den lever stort för stunden.