United States or Austria ? Vote for the TOP Country of the Week !
I ljus smalt rodnan bort kring österns berg, Och dagens strålflod kom alltmera nära, Då tog omkring oss drifvan purpurfärg, Där grydde morgonrodnan af vår ära: Allt djupare, ju högre solen stod, Sken denna morgonrodnad, den var blod. Men dagens första väkt knappt än förgått, När stridens sista flamma var förbrunnen Och Siikajokis unga seger fått En tvillingsbroder, lika skön befunnen.
Mandomen vid Jordans flod, som slutar i Dödens Haf. Om morgonen, då qvinnorna tillhopa voro, satte Bilhah, Sallums dotter, dem en Liknelse före; men Hon var en af de visa qvinnor i Abel. Ur Österns portar solen blodig stiger, I tyst förbidan all Naturen tiger; Blott dundret doft kring Hermon går, Som molnbeklädd och dyster står.
Sin flykt Har kullens gäst, den bäfvande, slutat. Kom, ljuf är kvällen, svalare rör dess fläkt Kring skuldrorna ren min fladdrande lock. En sång mig sjung, tills månen i österns port Står mild och lyser hedarnas stigar. Du sjöng Oihonnas köld och dess offer sist. Jag älskar ej sorg, sjung gladare nu!"
Dessa häva då upp sin röst och jubla; fröjderop över HERRENS höghet ljuda borta i väster: »Ären därför HERREN i österns bygder, även i havsländerna HERRENS, Israels Guds, namn.» Från jordens ända höra vi lovsånger: »En härlig lott får den rättfärdige!» Men jag säger: Jag arme, jag arme, ve mig! Härjare härja, ja härjande fara härjare fram.
Emellan oss är sjö, är fjäll, Är mo med furu på, Emellan oss är dag och kväll Och kanske natt också. Solen några purpurdroppar Ren på österns skyar stänkt, Och på buskar, blad och knoppar Daggens pärleskur sig sänkt. Skogens alla fåglar svinga Jublande från topp till topp, Tusen glädjeljud förklinga, Tusen stämmas åter opp.
När morgonen, det glada sinnets älskling, Sin purpurhy i österns böljor tvådde, Då steg han med förkrossad håg från bädden Och såg ur tårar mot en tröttsam dag; När kvällen, kvalda hjärtans tröstarinna, Vid västerns guldport log bland sömn och drömmar, Då sjönk han mattad på en sömnlös bädd Och såg emot en ödslig natt ur tårar.
Då blef det ljust kring österns rand, och solen Steg opp och stänkte som en mogen drufva Kring himmel, jord och haf sin purpursaft. Och etern drack och strålade af fröjd, Och böljan drack och skälfde af förtjusning, Och jorden drack och kullar, berg och dalar Berusades af drufvans blod och glödde Och väckte sina tusen söfda barn Att tömma morgonens och lifvets fullhet.
Och, nejdens alla andar, hören hören! Det var en kväll, en nordisk sommarkväll, En kväll, då solen icke går till hvila Vid jordens barm, men kysser henne blott Och skyndar åter opp till dagens fröjder; Det var en kväll, den vida västern låg Och dvaldes i ett haf af guld och saffran, Och öfver österns gröna kullar summo, Likt rosengårdar i det stilla blå, De skära, purpurstänkta molnens flockar.
Nej, sjung du, lilla fågel, Om njutning hvarje gång, Och aldrig skall jag blanda En klagan med din sång. Kom, bygg ditt bo hvar sommar Invid mitt tjäll ännu Och lär mig kväll och morgon Att vara säll som du. Se, hur härlig solen träder Öfver österns böljor redan Och i guld och purpur kläder Jorden, leende där nedan. Dimman skingras, kölden flyktar, Och naturens dvala lyktar.
När Josef hade vaknat upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt honom och tog sin hustru till sig. Och han kände henne icke, förrän hon hade fött en son; och honom gav han namnet Jesus. När nu Jesus var född i Betlehem i Judeen, på konung Herodes' tid, då kommo vise män från österns länder till Jerusalem och sade: »Var är den nyfödde judakonungen?
Dagens Ord
Andra Tittar