United States or Guinea ? Vote for the TOP Country of the Week !


Det var här således! Här! Hon darrade i knävecken, frös som om blodet blivit is, brann som om det varit kokt vatten i ådrorna. Och hon satte sig utmattad ner stättan, grät, skrek, lugnade plötsligt av, steg upp och gick över. andra sidan låg viken blank, svart, och rätt över såg hon ljusen i stugan och ett ljus uppe vid lagården.

Sorgbarn skall vara gosseprästen i detta tempel, där övligt är att gudens rökverk tändes av en gosse, i vars skönhet man tydligen kan läsa förgängelsen. Där skall Sorgbarn i heliga skrifter, som av prästerna förvaras, lära urtidens visdom, innan spådomen gått i fullbordan, som hon läst i ådrorna hans ögonlock. hade Singoalla beslutit. Hon hade smyckat sig till en avskedsfest.

All den kärnfriska och ofördärvade växtkraften i deras unga ätt, där bondeblodet ännu spände ådrorna, samlades hos dem i en verksamhetslust, som sov gott om natten och aldrig visste av trötthet. Det läste han snart i deras uppsyn. Jag trodde, att det var sed också bland hirdmän att hälsa sin far, sade han, de dröjde.

Och vad begär du för en sådan tjänst? Bara en enda sak. Men det blir en stor ära för mig och en lika stor förnärmelse mot Ulv Ulvsson, när du friar i hans högmodiga hus för din son. Det enda jag begär som villkor, det är, att du nu stället ingår fostbrödralag med mig. Ådrorna reste sig Folke Filbyters korta hals.

Huden var skär som en flickas, men ådrorna voro lillfingerstjocka och nedanför knäna gingo två valkar, märken efter kärnringen. Mor i Sutre började klättra, prövande och försiktigt, gripande med tårna och skrapande med naglarna för att fäste i de fuktiga, slemmiga störarna. kom stora svängen och gumman satt grensle. Halva vägen gjord, gudi lov!

Kölden isade henne, fukten trängde sig henne genom kläderna, men hon kände ingenting; den feber hon nu kämpade mot värmde henne och brann som eld i ådrorna. låg hon kanhända en halftimme sanslös. Men en rörelse inom henne väckte henne och tvang henne att stiga upp. Det var som en öken hela verlden, hemmet, allt. Hon var ensam. Nu först förstod hon herrskapet. De hade insett allt.

Hans dräkt var, som nämnt är, brun och i tyget grov men likväl skuren, som om den förfärdigats av en moder, stolt över sitt barns skönhet. Var det pestgossen? Nej, han bar icke den hemska räfsan... Nej, han var ej en skenbild utan en liten varelse med människoblod i ådrorna. Vem är du? frågade patern och lyste med lampan främlingen. Jag heter Sorgbarn.

Svens ansikte glödde, hans ögon gnistrade, ådrorna vid hans tinningar svällde. Han hade hitintills med krampaktig styrka fasthållit i sin själ den förmaningen, att det just är i frestelsens stund en kristen bör taga vara sitt sinne och aldrig löna ont med ont; men nu var måttet rågat: han kunde icke längre strida mot sin natur.

Plötsligen reste sig den gamla, gick fram till honom, tog hans huvud i sina händer med de höga, blå ådrorna. Han sökte vrida sig undan. Han fylldes med ens av motvilja vid hennes smekning. Han tänkte: ämnar du försöka med samma manöver som i julas, går det inte, därför att jag inte är sådan som jag var . Han vred sig inne i kläderna för att komma loss.

Kan du likna honom vid något bättre än en so, är du målsnällare än jag. Trälen började genast lydigt att härma en skeppsskald genom att knäppa med fingrarna mastrepet liksom en harpsträng. Hans näsa med de rödsprängda ådrorna var mjukt och vackert böjd som allt glatt folk sunnanskogs, och han gjorde munnen lustig och liten som en getpiga, när hon äter lingon.