United States or Gambia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Det var den äventyrliga vägen, som ledde ut i världen, till stora städer med främmande mänskor och farliga kvinnor. Det fanns denna sommar för honom intet ord i det svenska språket, som ägde en sådan hjärtsprängande klang som ordet jungman. Att vara jungman en fullriggare med vita segel, svartmålat skrov och vita kanonportar!

Hon lät honom utan omständigheter ta sig under armen, gick över landgången, slöt sig nära till honom den äventyrliga bron; och nu stod de i Strängnäs. Vad jag tycker om den här lilla staden, sade hon otvunget och kastade glada blickar omkring sig. Det är helt annat än Stockholm! När man kommer närmare in, är det verkligen rätt hyggligt, genmälte sergeanten. Se se! fortfor hon.

Emellertid hade Brackander fått smak för Stockholmslivet, sådant detta är i vissa kretsar, återvände ofta dit, levde överdådigt, spelade med raseri, vanvårdade sina affärer, inlät sig, för att upphjälpa dessa, i äventyrliga spekulationer och ruinerade sig slutligen totalt. Trevnadslösa med åtföljande masugnar och järnbruk gick under auktionsklubban.

Han kände sin gamle kamrat från deras första äventyrliga ungdom i Paris, från hans scener med Joséphine i Italien och nu sist från fälttåget i Egypten, från affären med Madame Fourès han visste, hur litet självbehärskning han hade, när det gällde älskog. För satan, tänkte han plötsligt, om han nu, som den gången i Kairo, mitt ibland dem allesammans... General, sade han hastigt.

hade Stellan våldsammare än någonsin förr känt, att det inom honom fanns en själ, som längtade att segla bort en ström av glittrande guld, bort till det ökända, det äventyrliga, de främmande männen och de farliga kvinnorna. Och han hade skrivit hem till sin far och framställt en darrande fråga, om han inte kunde till sjöss och bli jungman.

Historien om Edgar hade visat honom faran av att förirra sig alltför långt in fantasiens äventyrliga marker och samtidigt hade samvaron med kamraterna gett honom smak för blod, för levande varelser att umgås med. Han började leka knekt, spände sabeln kring livet och satte kasken huvudet. Men det var ej mycket han egen hand kunde uträtta som soldat.

Denna äventyrliga händelse hade de båda damerna aldrig kunnat glömma, och de träffades endast engång om året, nämligen just Saradagen, blev den aldrig tillfyllest dryftad och ägde ännu efter tjugu års förlopp en oförsvagad stämning av spänning, dristighet och fasa.