United States or Kazakhstan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Gubben stod vid fanan, Stod stolt och rund och bredbent efter vanan, Som om han ärnat stå till världens slut Och ment åt själfva kulan: "Stopp, vet hut!" Hvart ville budet med en slik ta vägen? Den unge fänriken var helt förlägen; Han hade sprängt dit öfver sten och stock, Och allt stod gubben kvar mot order dock. "Ryck framåt, herr major!" "Tyst, herre, bara! Ni kan ju se det, här är ingen fara."
Vi trott allt i det längsta På uppenbarelsen, Men ärkeängeln dröjer, Han har ej vist sig än. Emellertid förspörjes Allt närmre krigets brak; Det är för oss som konung En högtbetänklig sak. Och därför ha vi fattat Vårt kungliga beslut. En föresats allvarlig Vi ärnat föra ut; Vi låtit nämmeligen Oss bringa hit i dag Den skrud, vårt svenska lejon Vigt in vid Narvas slag.
Så tveken ej i valet, kasten modigt af Eröfrarns ok och hyllen såsom herre den, Som födseln ärnat spiran. FOLKET. Gamle man, för oss Är konung den, som väldet har, som äger makt Att straffa och belöna. Tänkte du som vi, Du vore icke fånge nu och hotades Med död och jämmer. EUBULOS. Usla mänskohärlighet!
LEIOKRITOS. Jag ser ett altar, tillredt nyss, och nytänd eld Och offerdjuret bundet, allt tycks ordnadt stå, Blott offrarn saknas. Var det här, du lämnade, Leontes och den obekanta kvinnan nyss? RHAISTES. Här, ädle konung. LEIOKRITOS. Utan tvifvel är det han, Som åter ärnat ägna åt en gudamakt Sin hyllningsgärd.
Gossarna suto röda i synen och sågo oroligt ned i sina böcker, en dof stillhet rådde i hela skolrummet; men herr Gyllendeg steg gravitetiskt fram till rektorns bord och tog ordet: "Gud bevare mig, fattige man", sade han efter några hm! hm! och retirerade sålunda till vanligare och lättare fraser, än han först ärnat bruka, "hm! hm! jag är människa, jag också.
En hofman, som emellertid ärnat spela pastoratet i händerna på en annan, får höra detta och ställer så till, att den gamle pastorn och hans barn icke få biljetter till skådespelet.
Herr Gåsevinge hade först ärnat vandra hem; men ljufheten af den klara kvällen och farhågan därjämte att träffa öfversten oppe ännu och röja sin närvarande ställning bevekte honom att försöka en liten vandring ut på träsket, som glittrande utbredde sig nedanför tingsgärden. Han ville svalka sig och förjaga ur sitt hufvud de ledsamma dunsterna af punschen.
Visste jag dock, ljusa anlet, Att åt unga makens kyssar Dig ett härligt öde ärnat, Ville jag i gröna gårdar Alla röda rosor plocka Och i deras ljufva vatten Dig, du ljusa anlet, bada, Att du ljufligt skulle mot den Unga makens kyssar dofta." Flickan hon satt på hafvets strand, Talade i sitt sinne så: "O, du min gode Gud, ändå! Finns väl, hvad bredare är än haf? Eller hvad vidare är än fält?
Vid sig själf då talte flickan: "Anlet du, som gör min oro! Om jag visste, ljusa anlet, Att åt vissna gubbens kyssar Dig ett oblidt öde ärnat, Ville jag i gröna skogar Strax all bitter malört plocka, I dess bittra saft dig bada, Att den gamles kyss förbittra.