United States or Belize ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ty föremålet för deras ogillande och harmsna förundran föreföll att vara alldeles känslolöst och omedvetet om vad som yttrades. Hon hade gått fram till det öppna fönstret och stod och såg ut över gårdsplanen och parken. Ansiktet var vaxgult, ögonen omgivna av vida, blå ringar. Den finsvarvade lilla kroppen försattes stötvis i dallringar, som om den utsatts för elektriska strömmar.
Bägge talade brutet; Levisons språk med dess egendomligheter kände Wolfgang redan förut, och den besökande bröt på italienska. Utan att behöva lyssna hörde Wolfgang varje ord, som yttrades. Först föreföll det honom likgiltigt, han tog en bok från bordet och bläddrade i den, icke ägnande samtalet i biblioteket något intresse.
Jag har beställt dem, sade han, se här är pengar. Man är orolig i magen ja ja men! yttrades av en svartklädd passagerare. Sergeanten vände sig om, såg kragar, och kände igen det bleka, men skinande ansiktet med de bägge ljusblå, trinda fågelögonen på kyrkoherden i Ulricehamn. Aha, ödmjuka tjänare! det är ju herr kyrkoherden Su stadd utan tvivel på nedresa? Ja ja men.
Och lantpojkens kärlek till slagsmål, som årtionden legat halvkvävd under herremannens fina och milda seder, fick åter luft och styrka och makt. Så länge striden varade, yttrades icke ett ord. Och icke heller efteråt. Hagelin fick stanna på vinden till mörkrets inbrott. Han leddes då till sitt hem av Elis Eberhard Roth, som på den tiden var medicine kandidat.
Jag var engång på en bjudning hos älskvärda människor, man, hustru och dotter, en förtjusande flicka, vacker och oskyldig, vek och drömmande. Föräldrarna voro rikt folk, präktigt folk, ansett folk. Men vid middagsbordet råkade de i tvist. Vem hade tänkt sig det! Tvisten blev gräl och det yttrades saker, som gingo över alla gränser.
Och du skall få se, att det en dag blir en härlig skörd. Då skall Guds ljufva frid, glädje och nåd lik gyllene ax betäcka ditt hjärtas åkerteg. Du skall då måhända en dag kunna instämma i de ord, som en gång yttrades af en rik och mäktig man: "All den välsignelse, som Gud gifvit mig här på jorden såväl som den, jag hoppas få i himmelen, den har jag att tacka söndagsskolan för". Fr. Johannes.
Orden hördes tydligt, men hon kunde inte fatta deras mening. Hennes hufvud kändes som en klump och hjernan var slö. Hon trodde att hon skulle falla, eller att förståndets sista gnista hade slocknat. Men den slocknade ej; bakom all denna förvirring kyttade den ännu, och ej heller föll hon. Slutligen flyttades stolarna, några ord yttrades och sedan aflägsnade sig rösterna till tamburen.
Sara hade suttit småhäpen alltsedan porten, och en eller annan fruktande blick, kastad åt höger, utgjorde en spaning efter om Albert månne var riktigt ond? När sergeanten körde hästar, var han gärna så upptagen av detta nöje, att han inte såg eller hörde på annat. En halvtimme, eller hel, yttrades inget svenskt ord. Sara sade en gång: Det dammar!
Hon hade ofta upprepat dem i hemlighet för sig själv i sin budoar, på torget, då hon mellan palankingardinerna spejade efter den unge föreläsaren i något mötande prästtåg, i kyrkan, där hon från sin läktare betraktade honom, när han uppläste söndagens evangelium. Det låg också mycken ömhet och halvförborgad segerglädje i tonen, varmed de yttrades.
Det var med förutseende af denna svårighet, som följande ord för sex år sedan yttrades af en af vårt lands förnämsta statskunnige: "När man betraktar den mängd af unga menniskor, som tränges på alla lefnadsbanor, dessa ständigt växande barnskaror, som göra alla skolhus för trånga, har man svårt att undvika en orolig fruktan, ty man vet intet svar på den frågan: hvarest skola alla dessa finna sitt bröd?"