United States or Mozambique ? Vote for the TOP Country of the Week !


Bäst han stod och talade med dem tog han henne om lifvet och drog henne ut mot tamburen. »Seså; skynda dig nu!» »Ja, ja! Det hastar väl icke starkt», skrattade hon; men hon spjernade icke emot utan lät honom föra sig ut i tamburen och hjelpa sig med ytterplaggen. Han var som en annan menniska; han skämtade och skrattade; det hade kommit något af ungdom öfver honom.

Flera gånger hade han handen nere för att ta upp det. Men det fanns alltid någon i närheten. Till sist såg det ut, som om han inte alls skulle kunna ge henne frimärkena. Lektionen var redan över. De stodo åter ute i kapprummet och krängde sig ytterplaggen. Han blev allt oroligare.

Men efteråt talar du väl om, hur det gick till? Visst fan! Snålhet ä inte min dygd. Den kvällen åt man kvällsvard hemma en timme tidigare än vanligt. Klockan halv åtta hjälpte Stellan sin farmor med ytterplaggen. Hon var upprörd, att hon glömde salig Petréus' ebenholtskäpp. Ska farmor inte ha käppen med sig? Jo, det ska jag visst. Och jag önskar jag kunde använda den också. Och gick hon.

Hon tog sig ytterplaggen och gick ut gick och gick utan att känna spår af trötthet. Det var som hade fysiken ingenting mer att säga, smärtan hade tagit betslet mellan tänderna och jagade åstad. Timme efter timme gick hon; hon kunde ha gått hela dagen utan att känna annat än att hjertat värkte.

Nu ringde det från Domkyrkotornet i studentklockan ; taktpinnen hördes ännu en gång knacka mot notställaren därinne och mana första basarna till uthållighet i fermaten, kurator drog vita handskarna, fanföraren knäppte om sig bältet, tidningsläsarna bröto upp och togo ytterplaggen.

Och hon sjelf var låg och elak, med ett obändigt sinne, som aldrig kände för andra och som aldrig kunde resignera. Återigen blef rummet henne underligt instängdt och tryckande; återigen tog hon ytterplaggen sig och gick ut i den stilla kvällen. Men hur annorlunda var icke hennes stämning nu.

de kommit upp i hans rum och tagit ytterplaggen af drog han tigande ut en af sina skrifbordslådor och tog fram en oredig lunta pappersblad. »Ja, här ser du», sade han och visade henne skrifna och öfverkorsade, af masstals ändringar öfverklottrade sidor. Hon satte sig vid skrifbordet och han fick stå bredvid. Hon bläddrade i pappersbladen, men det var omöjligt att finna reda i dem.