United States or Peru ? Vote for the TOP Country of the Week !
När Wieniawsky var hos oss på té, så spela Dion legenden, fröken vet, Wieniawskys legend. Herre Gud, hvad den är vacker! Ack ja, gudomlig! Åh! himmelsk, mo sikalisk, ott omordentlig hela kören föll in, fattad af en extas. Och Fina fortsatte: Och Dion spela' den och alla grät.
Han drog ned sin hustru på ena knät, yngsta flickan på det andra och gungade. Han var sig så olik som möjligt. »Andre Wieniawsky» var som bortblåst, en ärlig landtis fans i stället med ett ansigte som en basunspelande kyrkengel och en mage som en prest. Nå, der kommer Clara med sin pojke, det blir ju ett riktigt slägtmöte! Och Lilli med! Att hon sluppit från sin skola så här tidigt.
Fru Bäck, som med skäl fruktade för sin nya flygels hållbarhet i profvets ögonblick, gick till gruppen och blandade bort samtalet om solokonserten. Hon ville gerna höra Dion, andra Wieniawsky, som hon så smickrande kallade honom. Det skulle vara en sällsynt njutning, ifall han ville vara så god. Dion bockade och tog fram fiolen. Han stämde och satte instrumentet på försök under hakan.
Wieniawsky sjelf tog Dion i famnen och klappa honom och sa', på tyska förstås, men det språket förstår vi alla, hela familjen, alla Mäienenar, liksom vi förstår fransyska, för det ha vi lärt, och vi ha så lätt för språk så.
Hon drog djupt efter andan, och under denna ofrivilliga paus tog bror Anton upp den förlorade tråden och fortsatte: Och Wieniawsky tog Dion till sitt bröst och sade: kom, unge vän, i mina armar, ingen kan spela som vi båda, och under supén så sa' han åt pappa, hur var det nu igen, pappa?... Det är ändå ingenting, fröken Sergeievna, mot småfröknarnes röster.