United States or Switzerland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det har snögat många vintrar över Folketuna, sedan vi voro där, och fast det var svårt att trivas med den gamle i snusket och förvildningen, vet du nog bäst själv, vad som binder oss att fara hem. Det är ännu så länge vår hemlighet. Enligt vad jag förnummit, ligger en stor hövding från folklanden i Svitjod nu med sin flotta i västerviking och har förirrat sig ända ned till Niörva sund.
Vi gingo sakta, ty sceneriet fängslade oss; lommen skrek i sjöarne, forellen hoppade högt öfver vattenytan, och ripor, troligen smittade af vår muntra sinnesstämning, flögo upp ur buskarne och instämde i vårt skratt; intet hus, ingen menniska, ingenting af verldslifvets äflan syntes här uppe på de omätliga fjellvidderna.
Pojkar bruka alltid kunna skrifva vers. Ja, nog kan Bengt alltid. Men då är det ju ej af oss sjelfva. Det är sant. Ack, hvad ska’ vi hitta på? Om vi skulle gifva henne våra porträtter och skrifva bakom en helt liten vers, bara några ord. Bertha, kom hit! Tycker du ej, vi kunde gifva våra porträtter åt Verna Sommar på hennes födelsedag?
Att speciellare omnämna de många vackra detaljer, som förekomma i denna dikt, skulle alltför mycket öfverskrida gränserna af en enkel anmälan; men hvad vi icke kunna underlåta att anmärka är, att teckningen af drottning Ingierd såsom mor och maka i flere afseenden är djupt och innerligt hållen. Också ligga hennes förhållanden mest inom den Franzénska sångmöns områden.
Vi öfverlade och funno, att det var ett för stort vågspel att, utan mat och utan bestämd säkerhet om att den punkt, på hvilken vi befunno oss, var den som på kartan utvisades, företaga en vandring, som förde oss närmare snöfjellen vid Jotunheim. Alltså tillbaka mot söder, mot Räfsjöarne och till menniskor!
Den andra liknelsen om pundens användande finner ock sin slutliga och egentliga uppfyllelse på de Herrens tjenare af judar och hednakristna, hvilka missionera under de sju åren. Den tredje liknelsen om bröderna, fåren och getterna hafva vi redan betraktat.
Den dagen är förbi, då engelsktalande män skola uppmanas att döda hvarandra på slagfältet. Solen kommer aldrig mer att lysa öfver ett sådant skådespel. Vi ha hunnit förbi detta stadium och vändt om bladen för alltid i denna fasaväckande historia. Hur skall framtiden gestalta sig under inflytandet af denna nya makt raspatriotismen, som nu dagas för oss?
Vi kunna ej gifva något bättre exempel härpå än verserna vid Lorens von der Lindes graf. Här beskrifves »den rätta adels dygde-vääg», hur all adel utan dygd är »En balsam, som haer mäst sin bäste lufft af lijk, En präktig fattidom, then andras dygd giör riik, En lys-mask, som man blott för mörka sinnen lys, Et herligt slott ok borg, som dumman bonhunn hys»;
Det må vara tillräckligt att nämna, att vi startat ett tidningsföretag, vars mål var den svensk-amerikanska ungdomens andliga höjande, och vår ekonomiska stödjepelare i detta lovvärda företag var en skomakare, ägare av fem tusen dollars.
Slutligen förmanas systern, att, sedan hon väl är gift, aldrig tänka på någon annan än sin äkta man, och som dervid de båda flickorna märkte den lyssnande skaldens närvaro och sprungo sin väg, är utan tvifvel Annas sista förmaning äfven dennes sluttanke. Vi kunna dock ej lemna föregående korta redogörelse utan att påpeka en betecknande omständighet.