United States or Singapore ? Vote for the TOP Country of the Week !


Garat fortsatte ogenerat sin sång det såg nästan ut, som om han inte alls hade lagt märke till de nya åhörarna. Aldrig hade den skälmskt sentimentala visans sista strofer åhörts under en ohygglig spänning. Ett par av gästerna, som voro placerade närmast dörren, smögo sig ut obemärkt som möjligt. Hortense de Beauharnais följde med ångest alla styvfaderns rörelser.

fick Israel bo i trygghet, Jakobs källa vara i ro, i ett land med säd och vin, under en himmel som dryper av dagg. Säll är du, Israel; ja, vem är dig lik? Du är ett folk som får seger genom HERREN, genom honom som är din skyddande sköld, honom som är ditt ärorika svärd. Ja, dina fiender skola visa dig underdånighet, och du skall fram över deras höjder

Under ett halvt sekel hade han sänt kaffebalar, nu sände han en liten krans av immorteller. Och doktor Roth, testamentexekutorn, ansåg, att blomsterförbudet i detta särskilda fall icke kunde vara bindande. Doktor Roth lade för övrigt i dagen en för honom ovanlig sentimentalitet. Käre vän, jag har ju två döttrar Förslår inte! Om du inte skaffar dig en son, måste jag skaffa mig en.

Stig fram, Carlsson, bjöd gumman, och Carlsson, som var en nyare tids barn, sprang verkligen inte ut logen, utan steg genast fram och satte sig en bänksoffa, under det flickorna ordnade med hans kista, som kom ut i köket, vilket låg andra sidan farstun.

Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från allahanda folk under himmelen. Och när dånet hördes, församlade sig hela hopen, och en stor rörelse uppstod, ty var och en hörde sitt eget tungomål talas av dem. Och de uppfylldes av häpnad och förundran och sade: »Äro de icke galiléer, alla dessa som här tala? Huru kommer det till, att var och en av oss hör sitt eget modersmål talas?

I våningen under den barn- och hundhatande majoren-greven bodde Stellans far och nedre botten, var sin sida om porten, två ogifta löjtnanter. Löjtnanterna voro icke alltid desamma, men hur ofta de än förändrades till utseendet hade de alla det gemensamt, att de voro ogifta 1880-talslöjtnanter. Lillehus vette åt smalgatan.

Du drack i natt som Milon krotoniaten, men vinet är för dig vad daggdroppen är för rosen: du hälsar din morgon dess mera frisk och strålande. Hur var det? Föll icke vår gode värd, prokonsuln, falernsäcken, slutligen under bordet? Mina minnen från i natt äro som skuggor, vankande vid Letes strand. Du minnes rätt väl. Men smäda icke vår Annæus Domitius! Han är en märkvärdig man....

Och när byggningsmännen lade grunden till HERRENS tempel, ställdes prästerna upp i ämbetsskrud med trumpeter, ock leviterna, Asafs barn, med cymbaler, till att lova HERREN, efter Davids, Israels konungs, anordning. Och de sjöngo, under lov och tack till HERREN, därför att han är god, och därför att hans nåd varar evinnerligen över Israel.

Det kejserliga rytteriet, som under natten haft ett svårt tåg, var i djupa massor uppställt bakom fotfolkets luckor.

Men I, mina älskade, uppbyggen eder eder allraheligaste tro, bedjen i den helige Ande, och bevaren eder i Guds kärlek, under det att I vänten vår Herres, Jesu Kristi, barmhärtighet, till evigt liv.