United States or Paraguay ? Vote for the TOP Country of the Week !
Med flyktigt öga genomilade han sidorna, tills han hunnit det kapitel, vari författaren omtalade sitt möte och sitt umgänge med den kvinnliga anakoreten. Här mötte honom iakttagelser och betraktelser av ett slag, som fängslade hans öga vid varje ord och tvang honom till eftersinnande av varje mening.
Ja, ser du, du har inte rätta förståndet du, svarade gubben, och den gång du ville snyta din arrendator, så lade du grunden till allt som hänt dig sen! Detta var delvis saken, ty Höjer var född till att tjäna, men den som först brutit rätt och billighet, det var styvfadren, och därför tvang han de andra att bryta igen, såvida inte de ville gå under, och det ville de inte. Ont blev värre!
Följande kväll vid åttatiden gick Wille Zimmermann öfver en liten illa stenlagd gård, steg upp för en stentrappa och ringde på hos sin mor. Mulattskan öppnade. »Frun är deruppe», sade hon på sin brutna svenska i det hon sträckte sig in och tog en lampa på köksbordet. »Jag vill gå före och visa vägen.» Wille följde efter henne med en känsla af tvång och obehag.
Märk, huru en rymd, som fordom antingen helt och hållet gäckade eller med långa tiders tvång belade den mänskliga viljan, nu likasom böjd och kufvad åtnöjer sig med offret af några dagars ansträngningar och försakelser, om man ens får bruka så allvarsamma benämningar och icke snarare bör säga några dagars segrar.
Så näres styrkan af det svaga, så sin skatt Tar af det mindre ädla städs det ädlare Och lefver, glädes, växer opp till kraft blott så. Leontes, när ej längesen på denna, strand Vårt folk för Teukros pilar flydde eller föll, Då stod du fram mot kämpen, bröt hans öfvermod Och tvang den segervan att besegrad fly.
Drag ej med dig dalens tvang i de grönne lider, skyl dem i en frejdig sang ned ad fjældets sider!» Men vi sjöngo ej om hur mycket vi lagt i påsarne. Efter resfrukosten stälde vår kapten det så, att vi alla fem händelsvis måste defilera förbi honom.
Lugnt och kyligt besvarade han min ångestfulla ömhet. Var inte barnslig. Visst tycker jag om dig, naturligtvis! Är det riktigt sant att du tycker om mig? Att du älskar mig såsom förr? Inte är det ju blott af pliktkänsla, som du är mig trogen, Antti? Det är det ju inte? Inte af tvång? Om du vore fri, om du finge välja ånyo, skulle du taga mig, säg?
Så öppet, så enkelt, så utan allt tvång har aldrig mitt umgänge med Knut Herman varit, som just nu. Jag är en bättre människa än förr, och osäkerheten i mitt sätt är försvunnen. Det är endast mot I. M. jag ännu är skygg, emedan min ställning är oklar. Men mot alla andra är jag så lugn: jag vet, hvad jag skall ge och hvad jag icke skall ge, jag vet, hvad som är öfver- och underordnadt.