United States or Finland ? Vote for the TOP Country of the Week !


Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås. Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn, eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade alla hans vägar. De bragte den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra. Vem vågar fördöma, om han stillar larmet?

Du hitkallar genast hela den vid storkyrkan uppställda styrkan, du tystar ropen, påminner folket om upprorslagen och tuktar de uppstudsige. Pylades, fortfor Annæus Domitius med sänkt röst, det är i dag du grundlägger din framtid.... Ah ... Jag anar.... Tyst! Jag avsänder genast en centurion för att hitkalla förstärkning. Och jag går att tala med arkonten av Aten....

råder jag dig att du köper av mig guld som är luttrat i eld, för att du skall bliva rik, och att du köper vita kläder till att kläda dig i, för att din nakenhets skam icke skall bliva uppenbar, och att du köper ögonsalva till att smörja dina ögon med, för att du skall kunna se. 'Alla som jag älskar, dem tuktar och agar jag. gör nu bättring med all flit.

Likaså i XXXIV:de artikeln: »Att slåss mot turkarna är ingenting annat än att göra uppror mot Gud, som genom turkarna tuktar oss för våra synderDet är alltså klart att »alla våra goda gärningar äro dödssynder» och att »världen måste vara brottslig inför Gud och måste veta, att ingen förtjänar rättfärdiggörelse annat än genom nåden».

Men snart jag syndat, gripes jag genast bar gärning, och straffet infinner sig med en noggrannhet och ett raffinemang, som ej lämnar något tvivel övrigt angående mellankomsten av en makt, vilken tuktar för att förbättra. Den okände har blivit för mig en personlig bekantskap, som jag talar till och tackar, begär råd av.

Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag. Om du tuktar någon med näpst för missgärning, är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. Sela. Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.

Jag för min del löper alltså icke såsom gällde det ett ovisst mål; jag kämpar icke likasom en man som hugger i vädret. Fastmer tuktar jag min kropp och kuvar den, för att jag icke, när jag predikar för andra, själv skall komma till korta vid provet.

Icke skulle hämndekriget mot de orättfärdiga kunna dem i deras Gibea? Jo, när mig lyster, tuktar jag dem; skola folken församlas mot dem och oka dem ihop med deras båda missgärningsverk. Efraim har varit en hemtam kalv, som fann behag i att trösklogen; och jag har skonat hans frodiga hals. Nu skall jag spänna Efraim i oket, Juda skall för plogen, Jakob för harven.

jag reflekterar över mitt öde, märker jag den osynliga handen, som tuktar mig, med spöslag driver mig fram mot ett mål, som jag ännu icke kan gissa mig till. Han skänker mig ära samma gång han vägrar mig en hedrad ställning i världen; han förödmjukar mig i det han upphöjer mig, kröker mig i stoftet för att lyfta min själ.