United States or Vietnam ? Vote for the TOP Country of the Week !
På afstånd såg hon här och der emellan träden framskymta några torpare, som med hustrur och barn sträfvade åt samma mål med skäror och matknyten. Men Annikka måste stanna långt bakom dem. En häftig smärta bemägtigade sig henne, hon satte sig ned att hvila. Dock, det gick snart öfver, hon kunde fortsätta.
Leende inbjöd strax kommissarien den aktade Petrus, Skaffade öl, och hans torpare tömde med glädje en stäfva; Men till stugan igen begaf sig den raske Mattias. "Ontrus", ropte han gladt, då han öppnade dörren och inkom, "Fram med en sidenduk ur din väska, så sluta vi handel!" Liksom en sommarsky, af den glimmande blixten itu deld, Lyste af glädje din blick vid hans ord, förståndige Ontrus.
Och med detta beslut lade sig herr Lundstedt att sova och drömma, ehuru han hellre drömde vaken, då han fick bestämma vad han ville drömma. Alrik Lundstedt var född på en kobbe i havsbandet utanför Mysingens fjärd och fadren satt där som torpare under bonden i Norrön. Kobben var icke större än att man kunde gå den runt på femton minuter.
Men en Herrens tjänare talar i saktmod som jag. Håhå! pep käringen. Talar du i saktmod, du? Det gör jag! svarade prästen. Ty talade jag i vrede skulle du rämna. Men fall du mig inte i mitt ämbete, torpare, så ska jag inte falla dig i ditt!
Frukta ej heller att bli med förakt mottagen af herren; Åtta torpare äro vi väl, jordbrukare alla, Hvilka med möda och svett uppodla hans bördiga ägor, Dock berömmas blott tvenne af dem som kunniga skyttar: Petrus på Tjäderkulla, därnäst Zakarias på Hjerpvik.
Glade sågo de där vid skenet af flammande pärtbloss Sju välrustade torpare ren kring bordet i samkväm, Medan i hvar sin vrå tyst gnolande pigor behändigt Trampade surrande rockar och rullorna fyllde med blårgarn. Sedan man hälsat hvarann och båda de tagit sig bänkrum, Började snart, bland tigande tyst, den raske Mattias Sända ett spanande öga omkring, uppsökande Hedda.
Ödet hade fört djäknarne till samma koja, i vilken den sjuke Sven Stål blivit inkvarterad. Karin, så hette den åldriga ägarinnan till densamma, var änka efter en torpare och försörjde sig nödtorfteligen genom att krusa "lin" åt nejdens kvinnliga befolkning.
Och skyller mig för att stoppa åt far min, som om gubben fått en rutten rova sen jag blev gift med gästgivarn. Är det fint, det? Men han är torpare, si, si! Och västgötaknallens dotter håller di i huset för pengarna hennes. Och skickar Danjel på vind med henne, sen det blitt mörkt, för han är den ende i nästet, som inte har syndat. Jag håller räkningen, jag.
Och med detta beslut lade sig herr Lundstedt att sova och drömma, ehuru han hellre drömde vaken, då han fick bestämma vad han ville drömma. Alrik Lundstedt var född på en kobbe i havsbandet utanför Mysingens fjärd och fadren satt där som torpare under bonden i Norrön. Kobben var icke större än att man kunde gå den runt på femton minuter.
Han hade trott, att den eviga tankegången skulle brytas. Men den bröts icke. Och den gick så här: Se, jag föddes i en torparstuga, där det inte fanns någon torpare, åtminstone har jag aldrig sett eller hört talas om honom. Men när jag var så fattig, måste jag använda alla medel för att komma mig upp. Likafullt gjorde jag aldrig något straffbart. Och ändå aktar folk mig som en tjuv.
Dagens Ord
Andra Tittar