United States or Benin ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hettan var qväfvande och skulle ha dödat mindre härdade naturer. Stilla och tyst försiggick behandlingen. Sträng ordning hölls i badstugan. Ingen talade. Gårdens öfverhufvud befalde nu och då litet mer »bad» på ugnen. En stark jänta skötte tjensten som baderska. Kring de breda höfterna bar hon en grön yllekjol och på hufvudet en virad duk i gul skiftning.
Tillika hade han under den långa tjenstledigheten blifvit främmande för de till läkaryrket hörande åliggandena. I följd häraf tog han ett raskt steg. Han insände till vederbörlig ort en ansökan, i hvilken han anhöll, att honom måtte beviljas afsked från tjensten och med detsamma en sådan lifstidspension att han ostördt kunde egna sin tid åt de nyssnämda arbetena.
Modern ville man ej straffa, men rådsturätten dömde Björn, oaktadt alla hans tårar och böner, för hans försummelse till samma straff som mördaren och de lägre stadsvakterna till att mista tjensten och att i tre dagar, en timma per dag, »rida uppå trähästen». Huru hofrätten sedan ansett saken, vet man ej.
Becker eller någon annan skulle ansöka tjensten, men då ej detta skedde och då jemte andra uppmaningar äfven studenterna i en adress, underskrifven af representanter för alla afdelningarna o, hvilka tider af sämja! till Lönnrot uttalade sin innerliga önskan att han ville komma hit, sänktes vågen till vetenskapens fördel och Lönnrot insände sin ansökan.
Det var ett bref i samma format som detta. Men det var till en jude, som lånat mig pangar. Dethär kan ni ta' som ni vill. Det enda som retar mig, är att ni härvidlag har hela »Förnöjelsen». Den brukar annars gerna vara ömsesidig. Gör mig den tjensten att buga er å mina vägnar för er moster och kyss Pelles fästmö på kinden från W. Z.
Skulle ni inte för gammal bekantskaps skull vilja göra mig den tjensten att tala om, hur pass mycket ni ämnar komma försent?» sade han i skämtsam ton. »Jag kommer alltid precist», skrattade hon. »Alltid! En skön själs bekännelse!» William Zimmermann var icke mycket af den farlige don-Juan, som fröken Alma Hagberg inbillade sig.
En dag tog det henne så ömt om hjertat det han sade, hans varma ord. Han var så vänlig, han bad så mycket, det var omöjligt, hon kunde ej säga nej. »Nå Erik, efter det så är,» menade hon, »efter det så är, så blir jag väl dervid, lemnar tjensten och blir din hustru.» Erik blef flat, men han dolde sin missräkning och gick skenbart in på hennes tankegång.
Adolf var jurist, hade kommit på första förslag till en häradshöfdingstjenst och var i dag att vänta för att förkunna senatens utslag för henne, sitt hjertas utkorade, sin innerligt älskade, »sin själs brud!» Om han kom vid denna tid och prydd med en gåfva af henne, ett rödt stickadt yllebälte, då visste hon, att han fått tjensten och att han genast skulle fria hos fosterfadern.
Det var den timme Adolf lofvat vara hemma, om han hade fått tjensten. Dock! han var ju icke der. Hvilken lycka! Man hade då vägrat honom den plats, hvilken han så säkert hoppats att vinna. Ändtligen slet hon sig lös från Mortis armar, tog med en nervös och häftig rörelse i kikarn och riktade den utåt. På hela fjärden syntes intet utom is och åter is.
Somliga, deribland den framstående lutherske teologen d:r Seiss i Philadelphia, Amerika, tro, att de tjugofyra äldste alltid vexla efter en viss ordningsföljd i den presterliga tjensten, hvartill vi se förebilder i 1 Krön. 24:1-19.