United States or Malawi ? Vote for the TOP Country of the Week !
De lingula hårstriporna hängde dem i ögonen och ända ned på axlarne, men under luggen tittade små blå, klipska, nyfikna och undrande barnaögon fram, vidt uppspärrade och stirrande på de kommande i glad, oändlig häpenhet.
Det är för resten han lade sig ner och tittade stint i taket eget att det var klockan två, du sa? eget att jag alldeles kommit ifrån det där jag har inte haft ett fruntimmer häruppe på ett helt år, ända sen den där finskan slutade. Jag är inte sådan, jag men vad tusan är det med däj? Är du sjuk? Har du feber? Du ser ut som ett lik! Du är kär, förstås.
Skola vi alltså anse oss förlovade. Här är min hand, slå till!’ Han tittade ett ögonblick forskande på mig, så slog han till. Då vände jag mig mot honom och smålog. ’Ni behöver inte kyssa mig om ni inte vill’, sade jag. Men ... men han gjorde det ändå! Sen föreslog jag, att vi skulle hålla tyst med saken tills vidare. Jag hade nämligen mina små planer.
Bakom denna gardin tittade ett par smorlädersstöflar, några underkjolar och en rock fram; vidare dolde den till hälften något porslin och en bunt groft ullgarn.
Sådan slöt han denna dag; Nästa morgon, tre vid lag, Sen han fått en smula blunda, Var han ren helt annorlunda. Var mest såsom vanligt förr, Tittade ur stugans dörr, Lika skarp som förr i synen, Och drog valk vid ögonbrynen. Tog en pärla, förrn han for, Snäste till sin yngre bror, Gaf vid ån en örfil redan, Rökte friskt i Perho sedan. Gud vet eljest, hur det är.
Så ref han sig i håret, rynkade ögonbrynen under djupt begrundande, gick ett steg, men vände om igen. Han bet sig i läppen, såg bort, men tittade alltid dit tillbaka. Slutligen skakade han på hufvudet. Men det är bara lillan, som har godt af den der sade han för sig sjelf så högt, att en förbigående kunde höra det men af den andra saken har hon roligt, hon, hustru min.
Jag gick hem i solskenet och lade mig. Vid frukostdags kom' de med liket och bössan. Det blef ett fasligt lefverne. Man började ropa på mördare. En del tittade på mig, som om det lätt hade kunnat vara jag. Och det var allt nära att jag hade blifvit satt in, redan den dagen.
Han tittade genom nyckelhålet och såg ett långt dukat bord med ljus, vinglas och blommor; kurator stod med ett Champagneglas i handen vänd mot nationens inspektor, professor X.
När John råkade vara hemma, gick han vanligen sjelf och öppnade, och då sprang Alma och tittade genom dörrspringan, för att se hvem det var som kom. När hon återvände till sin plats, höll hon handen tryckt emot hjertat och hviskade: Gud ske lof, det var bara den eller den!
Hon måste ha mössan var dag, när hon kommer till staden. Hon måste ha den i skolan. Anna-Clara är med på den stora bjudningen. Hon var inte bjuden, men då vi drucko kaffet stod hon utanför trädgården med händerna på ryggen och tittade och undrade över vad stora människor egentligen ha för sig på sina stora bjudningar.