United States or Serbia ? Vote for the TOP Country of the Week !


länge Abraham sprang, var det icke svårt att hålla tankar och ångest borta. Men han kunde icke springa hela vägen från Björkenäs till staden. Och han saktade farten blev hjärtats arbete tungt, ojämnt och smärtsamt, ådror i tinningarna sprutto till, pressade ett smärtsamt sätt och bultade, över hela kroppen kändes stickningar och sveda, som om han burit en skjorta av nässlor.

Mademoiselle de La Feuillade hörde genom den halvöppna dörren det dämpade mumlet av flera röster. Hon strök håret från tinningarna och såg ett ögonblick prövande sina icke alldeles rena händer, i

Jag ville än en gång berusa mig av doften och lät röken stiga upp och kyssa mitt ansikte. Röken tog mig orden. Ruset kom. Det bultade vid tinningarna och mörknade för ögonen, som sågo bilder av mer än vanligt virriga former. Vid varje fartygets rörelse kom en frossbrytning över mig, våldsam, att klockan hoppade ur västfickan.

Hans hjärna klarnade allt mer trots det hårda och regelbundna dunkandet i tinningarna och småningom började han förstå, att han befann sig ombord en båt. Han funderade en stund, men kunde inte minnas något av föregående natts erfarenheter, med undantag av att han i sitt hotellrums enslighet druckit ett par, tre groggar med sig själv, och sedan gått ut för att promenera.

Jag är sjuk, sade hon otåligt för sig själv. Vore jag sund och rask, som jag brukar vara, ägnade jag icke denna händelse en tanke... Om hon blott varit gammal som Madame Bonaparte, hade jag blott sett dem tillsammans jag hade icke brytt mig om det. Hon började fram och tillbaka golvet med händerna för tinningarna.

Han tyckte sig i ett enda slag ha sett rakt in i sin fars allra innersta. Det var vidrigt! Nu satt han där inne och läste Morgondrömmen. Hans far, en gammal man fyrtifem, fyrtisex år, satt nu och läste dikten med samma känslor, som han själv gjort, med bultande hjärta, med pulsarna trummande mot tinningarna, med en brännande törst i strupen... Det var vidrigt! Hans egen far!

Det vore blott ett ögonblicks värk ? Och deras glädje där borta skulle åtminstone för denna gång upphöra. Men de stackars barnen där hemma? Skulle jag aldrig mera återse dem? Hvad skulle de stackars små säga, när deras mor hämtades hem såsom lik? Jag vände mina ögon från det förledande djupet och trykte händerna mot tinningarna. Gode Gud, hade jag förlorat mitt förstånd?

Mamsell ville han, förr en gång varnad, inte alls anse henne för. Men den nätta, vita kabrikshatten satt ganska behagligt det täcka, fria, fina huvudet; och några smakfulla mörka lockar, hängde också vardera sidan vid tinningarna, alldeles som rätt och billigt var.

Han lade ifrån sig hammaren och rätade upp sig. Aftonvinden lekte med hans hår, och jag såg att det börjat gråna vid tinningarna. Hans vita ansikte var mycket vackert, ögonen stålgrå och sorgsna ett underligt behärskat sätt. Och han var bara tjugofyra år. Vi satte oss under en björk och lade hammaren emellan oss, och tog han sig över pannan och fortsatte.

Åhnej, mamma, det är bara blåbärsfläckar. Men nog komma vi strax. Vill du inte litet utanför dörren, ifall Hanna är generad. Fru Palmfelt gick skrattande ut och begge flickorna rusade upp. Håret satt fastsmetadt vid tinningarna, det dröp från hvar test, de skrattade öfverljudt åt hvarandra. Mamma, nu får du komma in. Säg, likna vi icke dränkta mopsar?