United States or Montserrat ? Vote for the TOP Country of the Week !
Den balsam, som droppar, när en skön qvinna, vid middagens stund, bryter dess qvistar, helar genast jernets sår, men hon måste gå ensam den senare timmans väg". Alhejdi reste sig hastigt. Hon smög sig sakta ur tältet. Den gamla följde henne. "Följer du mig den första timman, visar du mig vägen?" "Rädes icke den unga späda rankan från de blomstrande trädgårdarna att ensam sväfva i öknen?
All theras prål ok prackt ok mackt är platt försvunnen, Lijk som en giäller röst som hörs ok ey blijr funnen, Lijk tijden, som nu är i varelsen ey ståår, Lijk som en skugga flyr, och lijk en dröm förgår. Hvem veet ey, han skal döö? Men hvem kan timman veta? Slätt ingen. Du må fritt i hand ok himmel leta. Spör alla stiernor åth ok lysta granligt til, The säia: Tu måst döö. Män när?
Flickan bräckte sakta skalet; Morgonrodnan lik i fägring, Sköt hon upp vid gossens sida; Gyllne lockar skylde pannan, Rosens hy på kinden glödde. Stum, i hennes skönhet fången, Stod i trenne timmar gossen. När den tredje timman slagit, Bad han tyst en bön och sade: "Offra upp din skönhet, flicka, Bryt mitt fängsel, låt mig fara, Och en tacksam tår i stället Vill jag för min frihet skänka."
Historien var visserligen endast ämnad att meddelas upplysningsvis, men under gången av berättelsen, som han med sitt ofantligt utvecklade färgminne småningom återkallade i alla dess detaljer, insåg han att den i sig själv ej var nog intressant och därför måste målas på, ty att han skulle minnas vad han tänkte vid kortspelet eller huru luften såg ut vid den timman, då han passerade Skägga, kan icke gärna vara möjligt.
Ja, föran nästa Sol från hvalfvet gått, Föran från Thabor hon förjagat dimman, Har stunden kanske redan honom nått Och blomman vid hans fot dock ser den timman. Och ej af ungdom, ej af sällhet rörd Sitt egg allt blindvis ödets lia pröfvar, Den natt som sagt en Far: "Din bön är hörd, En son Dig föddes!" sjelf den späda röfvar;
Hör jag ej steg, ej röster här! Ah, timman slår! Tredje scenen. Daniel Hjort. Katri. KATRI. Hvar är du, för hvars skull i tjugu år min fot har blödande på törnen trampat, hvar är väl du, så känd och dock så okänd, uti hvars hand ett vapen jag förtror, som blodshämnd starkt, som dödligt hat så segt? DANIEL HJORT. Om mig du menar, är jag här. KATRI. Jag lofvat dig säga, hvem du är.