United States or Moldova ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och ibland hade de en liten högtid för sig själva uppe på Terjes vindskupa, de hade vin och blommor och de var rusiga av salighet. En dag, en kväll stred han med henne och vann henne fullständigt, och efteråt brast hon i gråt och grät länge. Och det var ganska besynnerligt: från och med den dagen kunde de ej vara tillsammans utan att äga varandra alldeles.
När klockan slår tre på natten lägger han alla böckerna på en stol vid sängen. Men ännu har han ej mod att lägga sig. Nu tänker han ofta på den där drömmen han hade uppe på Terjes ateljé: “Inom ett år skall du slippa allt detta!“ Ja, väl, må det vara så, men han hade hellre velat få dagen bestämd.
Och de sitter bägge två som två snälla barn på den blå filten som döljer de smutsiga lakanen i Terjes säng visserligen litet underligt att redan sitta där, tänker han, ty hans febervakna förstånd kan aldrig låta bli att arbeta, men det finns ju ingen annanstans där man sitter bekvämt.
David blev genast så rörd över detta förhållande att han i sitt nuvarande tillstånd kände lust att gråta. Hastigt plockade han upp fyra tiokronor ur fickan och lade dem i Terjes hand. Ät gosse, skrek han, du får alltihop, alltihop! Och han omfamnade den stackars hungrige målaren, klappade honom och tröstade honom. Ät upp för alltsammans.
Då först märkte han att han hade ett täcke över sig som ej funnits där kvällen förut. Han tittade i Terjes säng: där fanns intet täcke kvar. “Husfadern“ hade kastat det över främlingen då han gick. David begrep att denne Terje var en beprövad man, som ögonblickligen kunde avgöra med vem han hade att göra. Och dock förekom denna hastiga bekantskap honom som ett rent under.
Nu gör han det bara mera i hemlighet än förr. Varför skall jag också lägga mig i det som inte angår mig? Den omänskliga gråten från de små barnen ljöd ännu i hans öron när han sakta gick uppför de fyra trapporna till Terjes vindsrum. Terje låg och läste en detektivroman, spottande som vanligt. David berättade historien. Kunde du inte slå honom? Stryk hjälper mot mycket, undrade Terje lugnt.
Mannen med glasögonen Och ändå har jag ej någonsin riktigt velat gå med på detta, tänkte han en kväll. Jag ville det egentligen inte, jag är rädd för den och det är liksom vår synd bleve större då vi begår den därinne. Det kunde ha räckt till med Terjes vindskupa! Han stod en stund framför Ziris port innan han gick upp och ringde.