United States or Vanuatu ? Vote for the TOP Country of the Week !


Nu har hon honom. Och han ser minsann hängifven ut. Det är en obehaglig person. Jag är säker, att det är något ondt med henne. Adolf försökte dra fram alla förmildrande omständigheter. Hennes brist uppfostran, hennes sydländska temperament, hennes artistiska begåfning, som gaf anledning till många frestelser, dem »vi andra hade svårt att förstå».

Patronen tycktes af punschen ha blifvit vänligare stämd, vinångorna hade hans temperament en stillande verkan, han blef melankolisk och hjertnupen, öppen och meddelsam, ehuru endast till en viss grad, han beklagade sig oupphörligt och lyckades verkligen att till någon del återvinna sin väns sympatier eller åtminstone deltagande.

När han en enda gång stått ansigte mot ansigte med ett utbrott af hennes mörka, koleriska temperament hade han stirrat henne med en häpenhet som var hon en kvinna han icke kände. Hon plågades af det falska i deras förhållande, men kunde nu icke kasta sin mask.

När de suttit och talat om likgiltiga saker ett par timmar i restaurationsvagnens kafé, fann David att det han tagit för kall säkerhet hos mannen bara var en mask, bakom lurade ett hett och oroligt temperament, och när han icke tog sig i akt eller använde det skal han vanligtvis vistades i, förekom det David, som om varje ogynnsamt intryck, om än obetydligt, dock åstadkom en rörelse i ansiktet som om obehaget varit en rent fysisk smärta.

Lågan från spiseln kastade glans öfver hennes trötta, melankoliska ögon; hennes lifliga och något nervösa rörelser talade om ett varmblodigt temperament, men hennes redan litet lutande hållning skvallrade om årslånga öfveransträngningar, och ett nät af fina rynkor och fåror i det vackra, eljest bleka ansiktet berättade en tyst historia om många tårar.

Här har nämligen poeten dragit sig tillbaka och satirikern trädt fram, och det har sitt behag att iakttaga den desinvoltura, med hvilken den energiske renässansdyrkaren går till rätta med ett stoff som genom sin modernitet för honom betyder en främmande värld. En »tidernas son» har emellertid Sem Benelli kallat sig själf, och måhända är hans temperament inte osammansatt som det ser ut.

Där sutto vi och därinne låg far, som snart skulle . Min älskade talade ofta högt, att hans röst mycket väl kunde väcka far, och att tysta honom tjänade inte mycket till grund av hans livliga temperament. Men mer än rädslan plågade mig skammen. Jag ljög för far, bedrog honom. Mitt hjärta pinades.

Modern hade ett nervöst temperament. Flammade upp, men blef snart lugn. Hon var jemförelsevis nöjd med sitt lif, ty hon hade stigit den sociala skalan och förbättrat sin, sin mors och sin brors ställning. Hon drack kaffe sängen om morgnarne; hade till hjelp ammor, två tjenare och mormor. Troligen öfveransträngde hon sig ej. Men för barnen var hon alltid försynen.

Hon hade af fruktan för att framkalla hans misshag tvungit all värme tillbaka, bemödat sig om att lägga band hvarje yttring af sitt lifliga temperament; hon hade gjort det med ett våld sin egen natur och nu hade naturen hämnats med att bryta alla dammar och rifva med sig i ett enda ögonblick den konstlade byggnad hon fört upp.

Han var en modig, frank yngling, två år äldre än Johan, med mörka, starka drag; grubblade icke, hade ett handlingslystet temperament; var klok; kunde tiga när det behöfdes och hugga till när erfordrades. Förstod ekonomi och sparde. Han var för klok, tyckte den drömmande Johan.