United States or Syria ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon satte sig ett stycke bort i rummet. Han blef stående vid skrifbordet och betraktade henne ogillande. Hvarför kysser du mig, när du icke vill kännas vid följderna? kom det, knotande, och hans blick var kall. Är det nu jag som Nej, nej; låt oss nu icke tala om det. Han gick och satte sig på andra sidan bordet utan att se på henne. Han teg, och hon teg. Det varade länge.
Hans mening förstod soldaten och förde till ögat Handen och strök på en gång från den skäggiga läppen en darrning, Sen vid sin staf, orubblig och lugn, uppblickande åter, Teg han en stund och tog omsider ordet och sade: "Ärade herre, oss behöfver ej människolifvet Lära, hur vanskligt det är och hur ringa att bygga sitt hopp på.
Ja, det har en hört, sa Daniel, täljde. Sväran tystnade, smällde med käkarna som en gädda. Det var henne svåra emot att ord och tankar och hemligheter skulle rinna henne ur munnen, helst då Daniel hörde. Men tidtals var det omöjligt att tiga. Nu teg hon emellertid en god stund, tills olyckan ville, att Basilius stötte hennes nakna häl med sin tå.
Jag trodde i början, att patronen bara gycklade, men då förklarade han, att han menade rena allvaret, och att han skulle åka hit till far och mor och underrätta er om sitt beslut. Far kan aldrig tro, hur besynnerlig jag blev till mods vid de orden; jag teg en lång stund, men då frågade patronen mig: Nå, vad säger du om din lycka, Johanna?
Har du inte också tänkt på honom någon gång i världen? Jag tycker, jag har hört en fågel kvittra om någonting ditåt? Nog har han frågat mig och det mer än en gång. Nåå? Sista gången sa jag rent nej . Hvarför det då? Jag har sett så mycket tråk hemma, när jag var liten. Far och mor lefde som hund och katt, ja, det är då inte någon riktig liknelse, för mor bara teg och led.
Hon fortsatte under tårar och snyftningar: Han kom också och frestade mig till det, och han var så glad och sa vänlig och du bara teg och teg, så jag aldrig hade en glad dag med dig. Peltonen tog ifrån skåpet en liten skål, fyld med salta strömmingar, tog en om en i fingrarne och åt upp ett par stycken.
Den unga flickan satt der rak och stel och tyst som om hon varit skuren i trä. Hon teg så hårdnackadt som skulle hon tiga hela natten. Den ensamma, svartklädda kvinnan ryste. Det var som stod hon nu än en gång framför likbåren, den der förfärliga dagen, då hon miste allt den dagen som en tid nästan varit utstruken ur hennes minne.
Jag ville gå i detsamma, men jag märkte, att Rosa dröjde. Då jag vände mig om, mötte mitt öga hennes. En outsäglig ömhet låg i hennes blick, mulen, skrämmande, plågsam, ty den mildrades ej af glädje nu. Men våra ögon dröjde länge i hvarandra, och jag såg, ryste och teg.
Han kunde behålla eller kasta, bygga eller slå sönder, allt efter lust. Ha de läst över honom? frågade han slutligen för att väcka sig själv. Ja, husprästerna hålla på att läsa över honom, ljöd broderns långsamma svar, men nu är han redan mållös. Förmådde han ingenting säga? Magnus teg. Uppriktighet, uppriktighet, Magnus! Varför svarar du mig inte?
Han dröjde, tycktes vänta ett svar, men stum Furstinnan satt, han såg det och vidtog än, Hans röst var vågens röst, då i storm den slår Mot klippans barm och brytes och suckar dof: "Från barndomsåren var jag din mulne son, Den andra, ständigt, ständigt den andra blott; Jag såg min broder ljusna i ljus, jag själf Blef mörk, men bar mitt mörker för mig och teg.