United States or Tuvalu ? Vote for the TOP Country of the Week !


Kommen, tog han sig plats vid den sprakande brasan spiseln, Stoppade pipan, tog med härdade fingrar ett eldkol, Tände den långsamt, rökte och teg. Den blomstrande Hedda Skötte sin väf och slängde den flyende spolen behändigt.

Det stod dem öppet att prisa honom i en hjältesång eller att likna honom vid det mest föraktliga, de kunde finna. Och detta sista var just nu, vad de skyndade att göra av fullaste hjärtan. De ropade, att aldrig hade ett par ekplankor vanärats genom att bära en slaktfetare so. Där fanns bara en enda, som envist teg.

Detta var ingalunda tomma ord, i detta ögonblick behärskades han av en rörande kärlek till allt levande. Och han satt och teg en hel timme och reste han sig med tårar i ögonen. Naturligtvis är jag alldeles ovärdig att leva, utbrast han, räckte handen till farväl och försvann till sin hytt.

Jag smickrar mig med att vara en af de menniskor, som man kan tala om allt medHon teg ett ögonblick som för att samla tankarne och formulera frågan kort och koncist. »Du sade för någon tid sedan, att du i skildringen af de unga männen i den der boken igenkände hela den unga generationens lifsöde... Stämmer denna skildring också i detalj med din egen erfarenhet

Slutligen blevo deras ögon vilande i varandra. Är ni ond mig nu? frågade Märta lågt. Tomas teg. Är du mycket ond mig nu, Tomas? viskade Märta. Han fattade hennes hand och smekte den förvirrat. Märta såg sig hastigt omkring, och i ett oemotståndligt begär att försona allt räckte hon honom sin ännu lika varmt röda kind att kyssa.

Han dref handel, men i kramboden stod han och slumrade; han var rådman, men rådhuset teg han; i klockstapeln var han och ville han vara ett orakel.

De ställde projektet Backarna i samband med Benjamin Hagelins välsignade verksamhet. Och de väntade otåligt, att profeten skulle predika en allmän utvandring till det förlovade landet. Men profeten teg. Han omvände Bethaniakvinnor och hade icke ord för världsliga angelägenheter. I staden andra sidan Garvarebrunnsgränd, de burgna borgarenas stad, möttes bolaget med misstroende.

Det var ett mene thekel, det, väggen, men det såg ingen, icke en gång den rasande galningen! Det skulle ha slagit blixtar för ögonen gamla och unga, men de voro blinda, och sådana ord Riddarhuset hade man aldrig hört och därför satt man och gapade och teg. Men han gick . Hava vi skrivit de orden i guld, hava vi hållit den mannens minne och ära i helgd?

Men natten skrider mer och mer, Man hör ett årslags sus, Och månen går ur moln och ger Den hemska nejden ljus; syns en julle tätt vid strand, En ensam flicka ror i land. En fridlös vålnad lik, hon steg I spår, där döden gått. Hon gick från lik till lik och teg, Hon tycktes gråta blott. Med häpnad hennes tysta tåg Den gamle, väckt ur dvalan, såg.

Till mig int'. Tig! befallde länsman. Och till gästgivarn: Larsson, som inte har något samvetet, ska väl kunna ge redigt besked. Har han inte till någon yttrat, att han helst ville vara av med systersonen? Gästgivarn teg, men mor i Sutre sade: Det har han sagt till mig. Tror länsman, att jag har fördärvat ungen? Till modern, Boel Svensdotter, antecknade länsman.