United States or Saint Barthélemy ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jaså, mamselln är inte det? sade mor i Sutre. Hon stack händerna under förklädet, den breda, kraftiga hakan sjönk mot bröstet. Efter en stund sade hon: För en vill ju ogärna att folk ska fara hungriga från Sutre. Och vad betalningen anbelangar så bleve det väl bra med den. Jovisst, mumlade greven. Stor tack, kära mor, stor tack. Och han ropade otåligt: Träsken! Var blir han av? Låt oss köra.
Och upprepade: Nå va'nt som sa att Danjel sprang eft flicka ? Ingen svarade. Men på vägen vandrade Daniel och Valborg i takt och tukt och god ordning, då den ene av främlingarna sköt sin skuldra under stören strax bakom flickan. Tack, sade Valborg och trädde åt sidan. Hon lindade tjudret kring armen och stretade i väg med gumsen, angelägen att hålla sig jämsides med Daniel.
Hur som helst är man som en familj där, man håller av mig, och jag är dem tack skyldig, så att jag gör mig blind och döv inför deras små privata affärer, som ej angå mig.
"Men därnere i jordens mörker bland frestelser och faror vandra ännu så många små, som skulle gå vilse och aldrig hitta hit, om de ej hade en trofast vän, som ledde. En liten husmor. "Mor, du är så sjuk i dag, jag är frisk och duktig jag, och jag är din stora flicka, jag kan sopa, sy och sticka, lat mig nu också försöka att som liten husmor stöka!" "Tack, min flicka", sade mor.
Ett svårt hostanfall afbröt honom och då det var öfver, nästan dignade han ned på en stol, så blek och dödstrött, att Hanna ryste. Skulle han dö här och hade hon dödat honom? Se här, drick litet vatten! sade hon och räckte honom glaset. Hans hand skakade, då han mottog det. Tack! sade han. Det är kanske första och sista gången du bjuder mig en dryck.
Tack, tack, kära barn, men jag har ännu goda krafter. Jag är inte van att ha tjänares händer under armbågarna. Och tack för att du har talat uppriktigt, Folke. Du, som redan vid unga år blivit en så mäktig man, förstår ju allting mycket bättre än jag. Låt mig nu ännu en gång få trycka dig till mitt bröst, länge, länge.
Det blef morgon. Reka stod upp. Han klädde sig för att gå bort. Amulamela gick fram till honom. "Reka, haf tack. Du har varit god emot mig, mer än någon man varit mot sin qvinna. Du har icke föraktat mig, ehuru jag blott varit din hustru, ja, du har till och med stundom gett mig plats på björnhuden vid din sida.
Gud vare tack, jag talar tungomål mer än I alla; och dock vill jag hellre i församlingen tala fem ord med mitt förstånd, till undervisning jämväl för andra, än tio tusen ord i tungomål. Mina bröder, varen icke barn till förståndet; nej varen barn i ondskan, men varen fullmogna till förståndet.
Gå på du bara.» »Nå. Hvad finner du på nu?» »Röker cigaretter.» »Tack. Hvad arbetar du på när du är hemma efter man skall uttrycka sig så korrekt.» »Ingenting. Jo, jag skrifver teaterrecensioner ibland. Och läser böcker ibland. Också inhemsk skönliteratur ibland, när jag ska anmäla. Men det är drygt.» »Att läsa eller anmäla?» »Båda delarne; men det första i synnerhet.»
Men går man några steg framåt klinten i sydlig riktning och tittar ner under fötterna, glömmer man huvudskalleplatsen däruppe och ser en täck liten tavla, som man icke väntat härute. Skyddad av bergväggarne för alla kalla vindar ifrån nordväst till sydost, ligger en gräsmatta så grön som nyuppkommen råg; och därnere går en röd ko och betar under de vita björkarne.