United States or Angola ? Vote for the TOP Country of the Week !
Spaniorernas och portugisernas vigtiga geografiska upptäckter i slutet af 1400-talet samt de stora rikedomar, som derigenom strömmade till Europa, öster ifrån öfver Portugal, vester ifrån öfver Spanien, lockade snart äfven andra sjöfarande och handelsdrifvande nationer till täflan med dem.
De gamla knotiga hängbjörkarne, den stora hissbrunnen och det nya vackra fähuset äro ljuspunkterna i taflan. Ängarna med sin höga timotej, åkrarnes vida böljande ytor, sveden med rykande stubbar och de präktiga svala vallskogarne, hvilka glada minnen hade hon ej från alla dessa ställen! Potatesland, rofåker, lintäppor och trädgårdsbänkar på henne väntade de alla!
Var således välkommen, bäste vän kl. 5. Vid den tiden finner du mig der på kajen eller ombord på båten här. Löjtnanten tackade, men helt och hållet upptagen af att betrakta den vackra taflan omkring dem, lade han alls icke märke till patronens snöpliga sätt att invitera honom. Dimman höjde sig nu på allvar, solen bröt fram, klar och strålande, samt göt öfver trakten en hel flod af ljus.
Den taflan gjorde ett sådant intryck som om han återfunnit ett land, han sett i vackra drömmar, eller i en föregående existens, som han trodde på, men ej visste något om. Jägarkedjan drog sig åt sidan in i skogen, men Johan satt qvar på branten och tillbad, det är ordet. Den fientliga kedjan hade nalkats och gaf eld; det susade om öronen; han gömde sig; han kunde icke gå derifrån.
Dessa gentlemän ämna icke bygga järnbanor, som skola gifva allmänheten förmånen af sund täflan, eller tillåta att sådana byggas hädanefter.
De äro icke sådana att de kunna förkväfva ärelystnaden; och det är värdt att taga med i räkningen, att om täflan inom industrien och affärsvärlden är hårdare, så är priset så oändligt mycket större.
Hon kramade min hand Och vände stilla mot den smala stigen Och började med långsam gång sin färd. Min famn stod öppen, och mitt öga bjöd, I täflan med min tunga, henne åter; Hon såg min tår ej, och min bön dog bort, Förgäfves klappande på hennes hjärta. Sin bana gick hon, obeveklig, kall, Den bleka månen lik på vinterns himmel.
Nu, Voldmar Paulovitsch, är taflan färdig, Kompositionen väcker ens förvåning; Ni målat själf, är den natursann, säg?" En vink han gaf, ett tecken, att han nu Besvaras ville, och i liknöjdt lugn Mot handen sänkte han sitt hufvud åter.
Öm skall du vara: skönheten är mycket, Men hjärtat ensamt ger det goda tycket; Fäst därför ständigt, blott för tyckets skull, På mig en blick, af eld och kärlek full! Och godhet, godhet måste taflan röja, En lust att skänka, trösta och förnöja; Glöm därför ej att hvarje ledig stund Till kyssar räcka fram din purpurmund! Öm, skön och god, hur skall din bild ej stråla!
"Du tänk' väl spänna på mej lill'skjortan där, vi fick förra veckan, heller låta mej gå omkring här som Kain på taflan hos Carl-Nils, presis naken. Låt bli mej, hör du." Månke fräste och grinade som en lokatt i strid, beredd att till det yttersta försvara sitt skinn. "Ante, håll i pojken åt mej", flämtade Maglena. "Han är int tvättad på tre dar.