United States or Trinidad and Tobago ? Vote for the TOP Country of the Week !
När, likt plantan i sin sommar, Skön och blid, Allt det ljufva föds och blommar Utan strid, Hvarför går här sorg och fara Hand i hand, Hvarför får ej jorden vara Fridens land? Löfven gulna, Träden klädas af, Och novemberdagar mulna Öfver blomstrens graf; Drifvan deras kronor grusat, Blott i hjärtan, som de tjusat, Medan sommarns sol dem värmde än, Lefva de som minnen opp igen.
Ta sällskapsjargonen fram? Vara kvicka, laga paradoxer?» Han höll sig ännu i den lindrigt sarkastiska tonen, men der var en underström af något annat, som hon hade mycket fint öra för och genast uppfattade. »Nu kommer det», tänkte hon. Hon svarade icke. »Åhnej, det är ju sista eftermiddagen. Sista eftermiddagen af en vacker sommar. Så blir man gerna en smula sentimental inte?»
Dock gick natten förbi, och morgonen grydde, och strider Följde på strider igen; blod spilldes, och nya bekymmer Kommo med nya dagar, och lätt förglömdes de gamla. Så blef sommar till slut, och sommaren följdes af hösten. Aldrig tänkte jag mer på det öfverståndna och gamla.
"De syns dra ihop sig till nederbörd", anmärkte Ante, "det såg ut så kring månen i natt, och då blir det farligt ledt för oss te komma härifrån i slasket. De bli allri nå'n skare." "Om vi bara hade någe te' äta så ha vi de bra här i vår egen stuga." "Men vi ha nog ingenting te äta." "Om de hade vari sommar ändå", fortfor Maglena. "Men de är ingen sommar än", svarade Ante med tungsint uppsyn.
Om hon kom och en endaste sommar Dröjde hos oss, hur vore det ljuft att kunna med henne Växla en tanke ibland, då det anande hjärtat är rikast! Låt mig höra ett ord, hvad heter hon? Namnet allena Vore mig redan så kärt; sen söker jag tänka mig henne. Säg dock, liknar hon er, med ett syskontycke kanhända?" "Fråga ej", svarade gladt den främmande, "ingen i världen Liknar hon, knappast sig själf.
Fröken och unga herrn ströfvade omkring i skogar och fält och botaniserade, fiskade, fångade kräftor och seglade på sjön och åarne, och Lotta var med. Det var en sommar! Frun hade icke den minsta nytta af henne den tiden. Lotta lefde som i ett rus af stilla sällhet, han var alltid i hennes närhet och hon lyssnade till allt hvad han sade och gömde det i sitt hjärta, som om det varit guldkorn.
Jag tänker ha bara en, ser du, för jag skall ju ha varma byxor i samma färg, som klädningen. Så har Verna Sommar. Tycker du ej det är bra? Jo, sade Hanna, och hennes röst lät otålig. Bella märkte det och steg upp för att gå. Du är trött och tankspridd, sade hon vänligt, Jag skall ej störa dig längre. Men det förefaller mig så rysligt länge sedan vi fått tala riktigt med hvarandra.
Med ett kort adjö lämnade hon honom slutligen vid landgången, och när han ville behålla hennes hand och språka om nästa sommar, om brevskrivning och adress, röcks landgången undan hans fötter, så att han vickade framåt och fick den våta mössan bak i nacken, samtidigt med att styrmannen röt åt honom uppifrån kommandobryggan: Får du loss ändan någongång, du?
Verna Sommar skrattade, men var röd af förlägenhet, likaså flickorna. Hon tyckte om dem för deras hurtighet i gymnastiken och hade nog märkt deras blyga beundran. I
Hans långa, ljusa mustascher släpade mot pälsrockens pösande husarsnören, han lekte magyar och husar i freden på landsbygden och bar sin pälsfodrade dolman både vinter och sommar.