United States or Macao ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Så mycket har jag sparat in genom tråljen jag haft på näsan och halsen när jag gått förbi krogen och andra usla ställen, att jag ser mig god för att ta mig an en liten en, som hvarken har far eller mor." Den unge sågställaren reste sig upp. Stolt och grann sag han ut, viljestark, smidig och kraftfull så nog syntes det att tråljen varit god för honom att ha.
"Men är du tokig gosse", skrek hon till sist, när Ante steg opp och gaf handslag på köpet. "Pengarna skulle få stå inne hos sågställaren tills Ante kräfde ut dem." "Är du rent från vettet, stinta", hväste han hotande tillbaka. "Nu kan du likaväl ta å sälja bort mej å", tjöt Maglena kväfdt och så pass dämpadt som hon förmådde.
De är bättre för oss bägge de än te skiljs åt." "Gullspira här hörs int kunna undvara mej", sade Månke bekymrad. Han glodde med runda ögon ner i backen och skrapade i sanden med näfverskon så att den bara vristen ofvanför syntes blåröd. "Geten", upprepade sågställaren förbluffad.
Ante var rädd att sågställaren vardt sint öfver det han sagt, och att det kunde höras som om han själf ville klaga, så han fortfor med så hurtig stämma han fömådde åstadkomma. "Si int är de någe farligt te gå me så'n trålj för den, som är lite vuxen och har förstånd och kan tåla sig tills en får, för alltid får en någe ändå till sist."
De sutto på gungbrädan mellan ungfolket. Allvarsamma saker afhandlades. Först blef det då afgjordt, att Månke skulle få stanna hos det unga paret som deras eget barn. Se'n blef det fråga om geten. Sågställaren undrade om Ante ville sälja geten till dem. Patron hade lofvat honom att få hålla två får vid gården och han trodde nog att han lika gärna fick ha en get i stället.
Hon var så glad unga matmor Kristina, att hon tog Maglena vid händerna och dansade om med henne. Lill'stintan måste ju åter en gång få dansa med "bruden." "Här är vännen den bästa", sjöng hon. Maglena var modig nog att stämma in med. De stannade midt i dansen. Husbonden, den unge sågställaren kom in.
Sågställaren tittade just undersam på gossen, som rest sig upp ur landet och med allvarsam uppsyn stod fram- för honom. "Int ha vi precis trålj, som syns utanpå", invände Ante förlägen och rodnande.