United States or Bosnia and Herzegovina ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han kände Ebenezar Svenson en smula. Han kom från landet och hans far var lanthandlande, och han var fräknig och rödhårig. Stellan visste, att han handlade inte bara med frimärken utan också med knivar och Åbergare och indianböcker, som han lottade ut för två öre lotten. Stellan själv hade tagit lotter hos honom. Jo, ja känner honom. Han säljer riktiga frimärken. Vill du de? Bara iblann?
Stellan nickade, en smula motvilligt, såsom den som erkänner billigheten i en fordran. Och för resten hade han ju sagt: Ich liebe dich, och också detta medförde förpliktelser. De följande dagarna betraktade han Ebenezar Svenson på lämpligt avstånd. Ibland hade han en klunga pojkar omkring sig och visade någonting. Ibland gick han omkring och utbjöd sina varor.
Ja, dä va bra dä! För pappa sa, att om dä va nån, som satte sig emot dä, så ville han inte på nåra villkor Men billigare kan vi inte få en kristallkrona hos nån i hela stan, inte ens hos plåtslagare Svenson, för pappa säljer den till inköpspris. Stellan log på nytt sin fars leende, vände honom ryggen och gick. Percy Anderzén blev stående och såg efter honom.
Anderblad, som med stora krigskostnader vunnit första tumsbredden av den mark han tänkte erövra, följde med, och mankerade mötet med Anna-Lisa. Dagen därpå blev han, mot löfte om nya halvor, av kontorschefen hos Svenson & Jonson presenterad för fröken Berglund, och kampanjen var genast i full gång.
Ännu så länge hade hon inte fått något frimärke. Han svarade: Ja, men hur ska ja veta, va frimärken du vill ha. De ska ja säga dig. Ja ska ge dig en lista på dom ja önskar mig. Har Antonia Persson dom då? Asch, Antonia Persson, hon har väl inga riktiga frimärken. Hon har bara skräp. Du ska gå till Ebenezar Svenson. Han som går i fjärde klassen. Känner du honom? Stellan nickade.
Han kunde ha gett henne någonting annat i stället. En bakelse eller några karameller. Ibland. Varför hade han inte tänkt på det förut? Han kunde ha gett henne en bakelse. Och på samma gång kunde han ha köpt en åt sig själv! Varför hade han inte tänkt på det förut! Men nu var det för sent. Han hade listan i fickan. Och Ebenezar Svenson hade hans namn i den gula plånboken.
Jag kan kanske hjälpa dig med affärerna, om du sanningsenligt talar om, hur du råkat i klistret. Det skulle intressera mig att höra, hur andra bär sig åt. Ja-aa Nå, alltså! Hur gick det till? Ja tog frimärken på kredit hos Ebenezar Svenson. Jo, det finns Ebenezare lite varstans här i världen. Jag känner dem. Men det ä väl inte så farligt.
»Vad heter damen, som du hälsade på?» »Angår det dig?» blev vännens om mera intresse än belevenhet vittnande svar. »Säg, vad hon heter, så bjuder jag på en halva!» sade Anderblad ädelt, med diplomatisk takt ignorerande ohövligheten. Vännen var göteborgare och följaktligen affärsman. »Elsa Berglund, kassa hos Svenson & Jonson», svarade han därför prompt. »Säger vi Eggers då?»
Jo, jag tog frimärkena på kredit hos Ebenezar Svenson. Och när jag inte kunde betala dom, bröt jag mig in i min sparbössa och stal pengarna. Hon såg på honom länge. Han väjde för hennes blick, som om det varit blixtar. Så stiligt! Så stiligt gjort av dig, Stellan! Du är i alla fall bra stilig, Stellan. Mycke stiligare än alla andra.
Efter den ödesdigra kvällen stod det nämligen plötsligen klart för honom, att han i alla fall inte gett henne någonting. Hans frimärke uppvägdes av hennes bakelse. Tanken att de genom denna utväxling av gåvor voro jämställda och att alltså ett slut lämpligen kunde uppnås föll honom ej in. Det var hans tur nästa gång... Och så gick han till Ebenezar Svenson.
Dagens Ord
Andra Tittar