United States or Guinea-Bissau ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nu, så hör, hur flickan där beter sig: Har den svarta, sorgens stängel, vuxit, Talar hon och sörjer med de andra. Har den röda, glädjens stängel, vuxit, Talar hon och fröjdas med de andra. Har den gröna, kärleksstängeln, vuxit, Tiger hon och fröjdas i sitt hjärta. Till en källa talte gossen vredgad: "Källa, ängens öga, onda källa!
När sig våren åter föder, Klar och ljuf, Dagen ler och solen glöder, Vaknar du, Fäster vid din veka stängel Blad och knopp, Och från gruset som en ängel Lyftes opp. Med din doft kring rymden ilar Fläkten glad, Fjärilns gyllne vinge hvilar På ditt blad. Ingen oren vågar kinden Kyssar ge, Daggen, ljuset, fjäriln, vinden. De, blott de.
TEKMESSA. Som hvart vänligt ord Af dig mitt sinne bränner. Ledsven, tag min hand Och för mig till den fallne. LEIOKRITOS. Räck din hand åt mig, En lika villig ledsven, men dig värdare. O dyra stängel, skördad i din ålders vår! LEIOKRITOS. Du ser en mänskoplantas ofta sedda lott. TEKMESSA. Ack, snart skall den, som gjutit detta ädla blod, Förnimma, hvems han gjutit. LEIOKRITOS. Kvinna, hota ej!
Då stod Vid min sida en ros I den höstliga vind, Och förspilld var dess blod Och dess fägring sin kos Och förbleknad dess kind. Men en irrande fläkt Kom från kullen och slog Med sin vinge en gång Den förtynande blott, Och dess stängel blef bräckt, Och hon böjdes och dog.
Flicka, tjusar dig minnets stämma? Låt det säga åt kommande år: 'Så sjöng fursten af Shelma, När han såg i Oihonnas blick'." "Rurmar", tärnan af hafvet talte, "Späd står blomman vid flodernas strand, Böjs af aftonens vindfläkt, När i sömn han dess stängel rör; Sjung för henne ditt hjärtas strider, Du de smäktande drömmarnas skald, Tills i kvällen dess öga Stilla fuktas af tårars dagg.
Lotosblomman synes gunga fritt på vågen, men hennes stängel ringlar genom djupet och är rotfast i dess botten. Så svävar människoanden med begränsad frihet på världsflodens yta, och hans förnuft är som blomsterkalken, vilken öppnar sig för solen och vänder sig efter henne, men han är med tvenne rötter, känslan och fantasien, rotfast i världsanden Apollon, eller vad man vill kalla honom.
Löf och örter och blommor små, Ljusa liljor med dagg uppå, Purpurros, som så vänligt ler, Jag vill välja till brudkrans er. Minnesblomma vid böljan klar, Inga törnen din stängel har. O, hur liknar dig icke den, Som gror upp i min barm igen, Som har taggar på hvarje skott Och som sårar mitt hjärta blott. Sjungen, bäckar, min bröllopssång!
Sof, oroliga hjärta, sof, Glöm, hvad världen har ljuft och ledt! Intet hopp din frid förstöre, Inga drömmar din hvila! Hvarför ser du mot dagen än? Säg, hvad väntar du mer af den? För de djupa sår kanhända Någon helande blomma? Arma hjärta, slut ögat till! Dagens rosor du pröfvat nog; Blott i sömnens dunkla lustgård Gror den stängel, dig läker.
Rosen blommar Några korta dar; Dröjer mer än rosens sommar Mänsko-blommans kvar? Skön hon skjuter opp och prålar, Kinden glöder, ögat strålar, Men en fläkt vid hennes stängel rör, Och hon bleknar, lutar, vissnar, dör.
Dagens Ord
Andra Tittar