United States or Comoros ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hovslag dundrade plötsligt långt borta i hällarna. I förstone lät det som när en lössluppen häst med hejdlösa språng kastar sig fram över stubbar och stenar. Småningom kom trampet allt närmre och närmre genom skogen och följde tydligen den tämligen öppna och raka stigen.

Han lyfte upp henne i det bruna åklädet och satte henne framför sig hästen. Utan att akta de flyende trälarna, som sprungo omkring honom, jagade han bort över stubbar och ormbunkar. Han tänkte icke att värja sig, fast ekgrenarna stötte honom i bröstet och ryckte lapparna ur rocken. Soldis, Soldis! jublade han och överhöljde henne med vilda och ömma smekningar.

De hade kommit in en svedja, där skarsnön ej längre täckte fäldt timmer, stubbar och bråte, och skyndade nu in i djupa skogen där det ännu "bar". Gullspira hade kryat till sig, eller var det för att stötarna mot en och annan trädstam icke tilltalade henne. Ty helt oförmodadt sparkade hon sig lös ur fällen och hoppade iväg inåt skogen, i sjuklingshöljet af förkläde och ami om mage och hals.

De gamla knotiga hängbjörkarne, den stora hissbrunnen och det nya vackra fähuset äro ljuspunkterna i taflan. Ängarna med sin höga timotej, åkrarnes vida böljande ytor, sveden med rykande stubbar och de präktiga svala vallskogarne, hvilka glada minnen hade hon ej från alla dessa ställen! Potatesland, rofåker, lintäppor och trädgårdsbänkar henne väntade de alla!

Heikki hvisslade en hjertans glad låt, slängde med det lilla hufvudet, håret, det långa hvita håret fladdrade, körde ut sina röda läppar och kilade i väg öfver stock och stubbar, lätt som en fogel. Men han stannade med ens. Lilla Clara, som fått syn sin lekkamrat och vän, ropade honom och viftade med handen.

I detta nu hördes ett tjut, ett skrän hiskligt och förskrämmande, att Anna Dea, i förstone helt enfaldigt, i okunnighet om faran af att ej ögonblickligen fly eller intaga försvarsställning, satte fingrarna i öronen. Bakifrån stubbar, stenar, trädstammar rusade där fram en hord af tjutande odjur. De grinade och gapade emot Anna Dea.

Fälten hade rullats upp, som en fanas duk för en plötslig vindil. Han stannade, och med ens blev landskapet fast, orörligt, tungt. Han såg den långa vägen framför sig med dess tunga backar och oändliga slingringar. Djupa, halvfrusna hjulspår lade försåt för fötterna, som han icke orkade lyfta tillräckligt högt. Genvägen genom skogen med rötter och stubbar var omöjlig.

En tjock och glänsande herre med långt artisthår kom med utbredda armar emot henne, kysste henne åtskilliga gånger munnen och de röda kinderna, svängde om med henne och kysste henne åter igen. Hans långa hemväfda stoppade paletå var alltjemt i vägen och hans vida och något korta byxor stodo som stubbar om hans ben.

Tre timmar allena vid Gruvkärret, Daniel och flickan Hon trampade fram genom ungskogen som en älg, klöv och krossade hämmande grenar, klev med högt lyftade ben mellan stubbar och rötter och klev aldrig fel.

Småningom hade det dagat igen, och valdemarsfolket rusade i vild flykt från stam till stam. De kände, att besvärjelser och trolldom ingenting längre förmådde, att hedendomen var slagen, att de vilda skogsgudarna flydde liksom de själva och kröpo in under stubbar och rösen som grävlingar och rävar för att eller klaga i de långa vinternätterna. Ve oss, förlorade! ropade flyktingarna.