United States or Guinea ? Vote for the TOP Country of the Week !


Han log häpet och blygt och drog sig ännu längre in i skumrasket. Tusen banko, mumlade han, vad i helskotta inte! Inte! Träsken satte sig. Han torkade svetten ur pannan och betraktade Lars med en sträng, frågande blick. Gästgivarn reste sig. Han var lång och åbäkig som ett orakel, gick därför kutig. Han tassade i strumplästen bort till tunnan, tog öskaret och drack en dryck vatten.

Husets tjänare tassade i strumplästen en efter en fram till kistan. Det var som ett tåg af vålnader ur mörker i mörker. Elsa grät icke. Hennes strupe var som sammansnörd af ångest. Sommaren led, det mörknade mot höst, men Elsa kunde icke glömma.

Carlsson hjälpte honom under tiden av med en gammal gröngrå bojkavaj, fordrad med fårskinn, och snart satt prästen i en stortröja av ull och i strumplästen framför bordshörnet, som gumman röjt av och dukat med kaffegrejor.

Carlsson hjälpte honom under tiden av med en gammal gröngrå bojkavaj, fordrad med fårskinn, och snart satt prästen i en stortröja av ull och i strumplästen framför bordshörnet, som gumman röjt av och dukat med kaffegrejor.

En stor barm är i hög grad klädsam för en dam ur den förmögnare klassen. Ovanpå densamma bör dock vila en briljantbrosch briljanter omkring mannens fotografi är mycket vackert. I hemmet. En man i din ställning är ju icke mycket i hemmet. Men du är där bör du ha det trevligt. Lägg dig någon av dina divaner och vila ut. Tag av dig i strumplästen och knäpp upp västen det är skönt.

Hon fann mig först tråkig och till sist odräglig; det klädde mig inte, sa hon, att vara där, och hon erinrade sig med tårar i ögonen huru syperb jag var slotterölet, när jag kom i strumplästen och en ut- och invänd nattrock och gjorde bocksprång och bondgrin. föraktade jag henne! Bon soir! Och var det slut! Sjunger du aldrig mer! Aldrig! dum du är!

De tre kvinnorna gingo som råttor kring katten för att binda bjällran honom, men ingen vågade. Emellertid hade spiselden slocknat av, vinden pressade genom fönsterrutor och otäta väggar och gubben, som satt i strumplästen, måtte ha blivit kall, ty ett, tu, tre lyftes huvudet, munnen öppnades vid gavel och tre anskrin, som när räven ger opp andan, kommo kvinnorna att haja till.

Han tog sig före att vandra i strumplästen fram och åter, mellan fönstret och dörren i den trånga kammaren och samlade hela sin uppmärksamhet morgondagens blivande arbete; ordnade göromålen i huvet, utdelade dem; bemötte invändningar i förskott, övervann hinder, och efter en timmes arbete hade han ro och vila i huvet, som nu kändes ordentligt och upplinjerat som en kontrabok, i vilken alla poster blivit införda sin plats och hopsummerade, att man i ett ögonblick kunde överskåda ställningen.

De voro i bara strumplästen, med händerna instuckna i trätofflorna. De sträckte halsarna, viskade med varandra och gåvo varandra varningar med de toffelbeväpnade händerna. Stellan följde dem med en blandning av spänning, beundran och harm. Och drogo de sig tillbaka. Men inte alltid. Inte när Köttlund sopat samman hästspillningen från stallet i en stor rund hög.