United States or Turkmenistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men jag skall minnas allt hvad jag nu har lidit, kämpat och sörjt, allt hvad jag njutit i lycka, det skall väfvas in i mitt kommande lif, det skall speglas af mina arbeten, gnistra som regnbågsglans i dess facetter. Det är för dig jag diktar, för dig jag vill vinna erkännande. Hvarför? Jag vet det icke, jag känner det blott så. Det har kommit en storslagen stillhet och ro öfver min tankegång.
Nu skulle Ryssland visa världen något, som den aldrig förr hade sett något oerhördt. Det skrefs och skrefs igen och alla voro eniga om, att planen var storslagen och väldig. Endast general Swinekow och ingeniör Pompowski hade diametralt motsatt åsikt, men de arbetade i tysthet med sitt och lät jätteschaktet sköta sig bäst det gitte.
Naturligtvis under den förutsättningen, att den, om den lyckas, tillför Ryssland fördel och ära.» Flere, som kände denna generalens vurm, hade på mötet i Borislawskis Hall just sökt att begagna sig häraf, men generalen svarade endast, att han ingalunda fann Montgomerys plan så storslagen, och att den, om den också kostade hundra millioner rubler, alls icke skulle ruinera honom.
Och nu framlade Pompowski för den förvånade generalen sin plan om den nya Golfströmmen, den plan, hvars make i djärfhet och storslagen fantasi denne aldrig ens hade kunnat drömma om. Och ju mera han talade, desto lifligare blefvo Swinekows ögon. Den gamle generalen hade blifvit ung på nytt.
»Jaså, min herre,» fortsatte generalen, »man är så storslagen af sig, att man vågar uppträda på ett möte, hvarest landets förnämste män samlats och där föra ett nästan ohöfviskt tal.» Generalen reste sig ur sin länstol och gick fram mot ingeniören i det han fortsatte: »Hvad är ni då? Är ni en Krösus? Har ni guld? Eller är ni galen?»
Solen stod mig nu i ryggen. Jag såg havet mörkblått och upp ur detsamma reste sig de små öarna, men nu voro de gula vid stranden och bjärt gröna av lövverkets prakt. Också det en storslagen anblick i sanning. Reflektionerna gjorde sig själva och de förorsakade, som jag nyss nämnde, att mina tankar gingo till de inre och yttre planeterna.
Det skulle nämligen bli en mycket storslagen affär och änkan var för medtagen för att sköta om någonting. Petrini var en av de mest uppriktigt sörjande vid garvare Eriksons bår, och han välvde i sin hjärna vilda planer på att slå sin lika obetydlige som besvärlige konkurrent ur brädet. Så sjuknade borgmästarens fru.
Det är som om jag nu först vaknat till tanke och klarhet. Det tycks mig som hade min själ vidgats oerhördt; ensamheten har ett helt annat innehåll än förr, den ro jag känner är mera storslagen än någonsin. Det är som om krafterna i mig vuxit. Jag slutar nu ett skede af min historia. Resan skall lägga in ett nytt lag i min utveckling.