United States or Saint Vincent and the Grenadines ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det jämna, silande plasket sövde, men var femte minut kom en stormil, rytande, visslande i stockarnas speleverk, skakande stugan och britsen. Abraham sträckte på sig, gäspade, rullade runt och rullade rätt. Han var tanklös och lycklig. Beklämningen, tröttheten, tvångstankarna måste för en stund giva vika för kroppens sunda styrka, ungdomens glädje utan orsak.
Gudalånet blommar Än i dina pulsars varma sommar; Än uti ditt hjärtas helgedomar Lefver känslan stark och ung. Men de flykta, men de domna sakta, Dessa stunder, som din sällhet vakta; Åldern nalkas, yngling, lär att akta Skänkerna af lifvets vår! Njut, så länge än din majdag varar! Ingen blomma höstens stormil sparar, Ingen blid, förtrolig sol förklarar Vinterns långa, kulna natt.
"Hersklystne", svarade flickan leende, men tillade sedan: "ro ändå att vi komma hem. Ser du det mörka molnet derborta. Den andra båten är redan framme. Jag har en gång på denna sjö sett en stormil som lätt kunnat vända vår lilla julle opp och ned. Säg du min egen", tillade hon efter en stunds tankfullhet, "säg, blefve det dig mycket svårt om jag skulle dö?" "Hvartill sådana der funderingar?
Men efter den stunden ville hon aldrig vidare se den svarta. Hon sålde den för en spottstyver till madam Andersson, som öppnat försäljning av gamla kläder. Sålunda sjönko och utjämnades de böljor, som Benjamin Hagelin rivit upp. Som en stormil hade han gått över vattnet, och som en stormil hade han försvunnit, sopande bort ett och annat men utan att lämna spår efter sig.
Fjärran från skall en älskling sändas. Som från randen af himlen en sky, Som från fjällen en stormil, Förr knappt anad, han komma skall." O, ej till fläkt jag föddes och ej till våg, Fast ej min tjusning tändes som andras. En flickas varma, bäfvande hjärta slår Här under min snö af längtan också. Hvem är, som jagar hjortar i Loras dal?
Man talar om hur dödens lugn är djupt, Hur bojan faller af den tyngda anden Den stund, då hjärtat slår sitt sista timslag Och mer ej mäter fångenskapens tid. Och det är sant, att ingen stormil skakar Det tjäll, som byggs åt slumrarn under kullen, Att ingen smärta födes af den barm, Som stilla under mossans djup förmultnar; Men anden, anden, är han fri? O nej!
Dagens Ord
Andra Tittar