United States or Denmark ? Vote for the TOP Country of the Week !
Brädstölden avlöpte lyckligt, men under tiden råkade hundarna i slagsmål, barnen släppte snörena och Prick jagade sin fader Enok Ebenezar utför hela Blekängsgatan. Och ehuru Louise tämligen snart lyckades infånga dem, gjorde händelsen ett nedslående intryck på Blekängsbarnen. Ä det är inte värt, viskade de. Ä och så kommer bara fabrikörn rätt vad det är och slår ihjäl oss.
Nu går det på tok han måste ringa till någon men vem? Ateljén hade ingen telefon. Han hade ingen att ringa till utom Monna Lisa! Hon var den enda av hans bekanta som kunde nås på telefon. Men detta var hädelse. Å, Hartman, att han ej tänkt på Hartman! Han reste sig och sprang till telefonen. Monna Lisa och historien om de små snörena
Du är rikare, än vi trodde. Du måste hjälpa oss med underhållet åt ryttarna, och snart behöva vi köpa flera nya hästar. Lyckan mutas inte med tomma händer. Så länge jag lever, får ingenting tagas ur kistan, svarade den darrande men ännu djupa stämman från härden. Ingen får knyta upp snörena på myntpåsarna. Höra ni det, ingen! Jarlen log frimodigt. Då tala vi inte mer därom.
Majumba var en aning tveksam till en början, men den röda tröjan gjorde ett visst intryck på honom, och när han fick syn på glitterbuntarna, stjärnorna och snörena med alla nationers flaggor i en lång rad veknade han fullkomligt och lät mig göra som jag ville. Och ni må tro, att Majumba blev fin.
Han lät Husfadern gå ensam ut och äta för återstoden av Lisas pengar och satt själv och ruvade i ett hörn. Då och då gick han upp och gjorde ett slag över golvet med snabba steg och satte sig igen. Skulle han resa hem ifrån allt detta, upp till skogarna? Och vad angick honom nu denna historia med snörena och de små barnen?
Mannen med glasögonen var ett lika obotligt fall som mannen med snörena därovanför Lisas rum. Lisa ja just nu, bara han tänkte på henne, kände han harm över att ej ha förfört henne. Sådan var han! Dagen därpå for han upp till vildmarkerna. III. Mot skymningen Du västan som stormar med högröstad sorg i ditt sus, kom bär mig på vingar högt upp under stjärnornas ljus!
Å ja, nog för att jag kan tala om det, han har små smala snören som han binder om så när dom gråter och skriker och vill gå ut och han vill inte att dom skall gå ut för han vill plåga dom så tvingar han dom att stå stilla och han binder om snörena, så att det inte skall komma komma ändå och dom sväller opp av det och det är då dom gråter och han sitter och vaktar dom han är visst vansinnig men ingen kan göra nånting, för i främmandes närvaro är han så öm så mot dom.
Om jag nu vaknade i det daggiga gräset i någon skuggig dal därhemma eller annanstans och hörde lärkornas sång och humlornas surr och det muntra skrattet av flickor som plockade blåbär, då, tänkte han, skulle jag ej ens kunna fatta allt detta innan historien om de små snörena komme för mig.
Vill du döma henne för det, hon skulle svälta ihjäl annars! Gå dit, gå! Det är inte bara jag som är eländig. En sån fattigvård håller du oss med! Och så kan du gå till den där mannen med snörena som Monna Lisa du har många, många, och du vill jag skall tacka dig för allt! Han smög sig sakta fram mot detta tysta, skrämmande väsende och han skakade till som av köld, sedan skrattade han.
Jag knäppte emellertid upp pälsen, för att vara beredd, upptog försiktigt min kniv och avskar oförmärkt snörena på mina lappjäxor. Därpå stack jag den uppslagna kniven in i pälsärmen, fast besluten att kapa skotet vid förefallande behov. Ju längre vi kommo ut på fjärden, dess större andrum fick vinden, och sjöarna blevo allt längre.