United States or Croatia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Väl sitter Balakitg i molnen och skakar sina långa, krusiga lockar, så att stormen dånar i träden; men barnet hvilar i moders famn, icke behöfver det rädas för vinden. Nej, nej, snart blir det lugnt och träden stå still, ty han tröttnar att skaka sina lockar. Snart väntar Savina maken hem, så glad, så glad. Hon smyckar sitt hår med blommor så röda. Deraf skimrar himlen i aftonglöd.
Hvarföre vill hon i dag vara så skön? Hvarföre smyckar hon sig? På hvem tänker hennes hjerta? Är det väl för sin fader hon vill stråla eller är det, emedan den okände fremlingen skall se henne? Solen sänker sig, den skall snart gå att slumra i vesterns svällande molnbäddar. "Alhejdis väninnor, lemnen mig ensam, jag vill slumra en stund, låten ingen nalkas". Men Alhejdi slumrade icke.
Men den äran kan ej förnekas Lucidor att i sin »Berg-råårs eller Nymphers chor» hafva haft en aning om det stämningsfulla sken, som mer än hundra år senare Bellmans poesi skulle utgjuta öfver Djurgårdsstränderna och Mälarens mångbesjungna sjö. Det är ett af dessa sommarlandskap, som endast Norden eger, då det smyckar sig desto ljufvare som den kulna hösten ej är långt borta.
En tärna, som lyssnat vid dörren, hade hört henne utbrista: Så länge jag hade honom, förstod jag inte, att det var honom, som jag älskade, men nu vet jag det! En annan tärna hade sett henne rycka av sig fingerguldet och trampa på det och hört henne säga: Varför smyckar jag mig med guld? Jag trodde också på min syster som på guld. Hon hade också ett bröstspänne med en ametist.
"Allt stillare blef stormen", så sjunga barderne, så sjunga flickorna, "allt mera ljusnar skyn, östern smyckar sig med glödande rosor, solens öga strålar öfver verlden, och glad slår den unga Edith opp sitt öga, ty så ljufligt stilla slumrar den lille på hennes arm".
Israel glädje sig över sin skapare, Sions barn fröjde sig över sin konung. Må de lova hans namn under dans, till puka och harpa må de lovsjunga honom. Ty HERREN har behag till sitt folk, han smyckar de ödmjuka med frälsning. De fromma fröjde sig och give honom ära, de juble på sina läger.
"O min dyre fosterfader, säg, Hvarför smyckar folket sig i byn?` "Därför smyckar folket sig i byn, Att på slottets vida gård i dag Bygdens skaror skola samla sig, Fäder, mödrar, flickor, ynglingar." "O Miljutin, dyre fosterfar, Tomt är slottet sedan många år, Ändar blott bebo dess öde rum, På dess stängda gårdar gräset gror. Hvem skall öppna slottets portar nu, Hvem har bjudit folket samlas där?"
Därför jublar fröjden nu i byn, Att den glade fursten blifvit vår, Därför festligt smyckar folket sig, Att den ädle kommer hit i dag, Därför samlas vi på slottets gård, Att vår unge fader så befallt. Upp, Nadeschda, kom då, följ mig åt! Under vägen bryter rosor du För din lock, din barm, ditt smärta lif.
Moder till fremlingen, moder till fredsbudbäraren, fåfängt spejar din blick öfver hafvet, din son sofver på den hvita sanden på Tongatabus strand". "På stranden af fjerran ö sitter hans maka, hon smyckar den matta, hon arbetat åt sin älskling; dess färger äro sköna, dess prydnader täcka. Maka, kasta bort mattan, din älskling sofver på Tongatabus strand".
Dagens Ord
Andra Tittar