United States or Sudan ? Vote for the TOP Country of the Week !


rabulisten lyssnat tillräckligt länge, störtade han plötsligen fram till gödselhögen, sparkade omkring i den och försvann tillbaka i gången. Köttlund kom ut igen med kärran och grepen och såg förödelsen, blev han stående en lång stund. började han svära, haltade in Lillegård under förfärliga hotelser och fann den folktom. Rabulisterna voro för länge sedan långt borta i smalgatan.

De två äldsta pojkarna drogo sig bort i ett hörn gården och viskade. Resten följde efter. Någonting viktigt avhandlades, medan de och vände sig om och sågo Stellan. Efter en stund promenerade de alla högtidligt ut smalgatan. Han var ensam. En lång stund blev han stående alldeles orörlig. Han kände sig som en avsatt hövding.

Han förklarade, att han ensam skulle äckla Köttlund. Inte fan, skrek Agust. Du ä inte rapp nog i vänningarna. ska en sju djävra vänster. Jo, kan ja visst ! En tid kunde han leva löftet och försäkringarna. Men en dag kom Agust rusande från smalgatan in Lillegård och sade: Nu ä Köttlund full. Ska du äckla honom nu? Hur vet du han ä full? Ja honom gatan.

Med en isande känsla mellan skulderbladen stack hän ut smalgatan. Också den låg öde. Endast långt borta kom en gammal gumma gående med en torgkorg armen. Det var Kerstin. Han dök in sin egen gata.

I våningen under den barn- och hundhatande majoren-greven bodde Stellans far och nedre botten, var sin sida om porten, två ogifta löjtnanter. Löjtnanterna voro icke alltid desamma, men hur ofta de än förändrades till utseendet hade de alla det gemensamt, att de voro ogifta 1880-talslöjtnanter. Lillehus vette åt smalgatan.

Han var fruktansvärd: Om du inte betalar i morron anmäler ja dig för klassföreståndaren. Ja. Nu, sedan morfar kryat sig och födelsedagen visat sig vara en besvikelse, fanns det endast en utväg kvar: gamla Kerstin. Han hade försummat henne mycket hela hösten. Han smet upp till henne eftermiddagen. Hon satt vid fönstret med sladderspegeln åt smalgatan.