United States or Cuba ? Vote for the TOP Country of the Week !


En inskrift upplyser, att byggnaden skall föreviga äran av atenaren Lysikrates' och hans stams, den akamantiskas, seger i en tragisk kortävlan. Denna smakfulla minnesvård av en seger i skönhetens värld har under senare århundraden stått inklämd mellan de dystra, smutsiga murarne av ett kapucinkloster liknande där ett leende barndomsminne, som fortlever i en grubblande, mörk och sluten själ.

Mamsell ville han, förr en gång varnad, inte alls anse henne för. Men den nätta, vita kabrikshatten satt ganska behagligt det täcka, fria, fina huvudet; och några smakfulla mörka lockar, hängde också vardera sidan vid tinningarna, alldeles som rätt och billigt var.

Den rena himmelen, den ädla pelarbyggnaden, stoderna och vaserna, den spelande vattenkonsten, och i denna omgivning den vackra gruppen av unga kvinnor, klädda i de enklaste, kyskaste och mest smakfulla dräkter, som någonsin omfladdrat de kvinnliga behagen, bildade en tavla av klara linjer, lugn skönhet, ideal poesi, egen för antiken.

Han hade endast sin syster med sig, ty han ägde inga anhöriga eljest. Hon hade redan bundit hans krans, icke alltför omsorgsfullt, och var nu ivrigt upptagen av konversation med de andra oförlovade kandidaterna, bland vilka hon väckte ett visst uppseende genom sitt behagliga sätt och sin ytterst smakfulla och eleganta toalett.

Nu satt hon deruppe, i det stora hvita stenhuset berget den ståtliga herregården, satt i sitt eget smakfulla rum och spanade utåt hafvet. Hon såg ditut med trötta blickar. Derborta låg Helsingfors och derifrån skulle han komma. Hafvet låg blänkande framför henne. Det utbredde sig nedanför, rundtomkring, alla sidor. Man såg Sveaborg åt venster, fjärden var sen två dygn frusen hela vägen.

Småningom livades denna tavla. Från den ståtliga gatan Kerameikos nedstego grupper av medborgare, som vid denna tid plägade samlas å torget för att tala om dagens nyheter och stadens ärenden; och hos dessa atenare kunde främlingen, om han hade öga för sådant, ännu beundra den attiska finhet i skick och tal, vars like aldrig funnits utanför Atens murar, den smakfulla och flärdlösa enkelhet i dräkt, som även hade funnits annorstädes, men nu var utträngd från den övriga världen av despotismens dotter: barbarisk yppighet.