United States or Guernsey ? Vote for the TOP Country of the Week !
En storväxt, vacker men slarfvigt klädd piga stod med ena foten opp på spisbänken framåtböjd, och skrapade grötgrytan, som hon åt ur. "Maka åt er, farfar", skrek hon ilsket till en gammal gubbe, som darrande och fumligt, satt och täljde spänt- stickor. "Ni ha int oppe här att göra längre. Ni ha ju fått i er hvad ni ska ha.
Det var ett långt, tråkigt arbete, och han höll på att tröttna, men så fick han det färdigt till slut. Det var slarfvigt här och der, men det kunde begagnas. Han hade ingen ro förrän han fått lära sig alla Stockholmsflorans växter. När han kände dem, kastade han ämnet. Någon botanisk exkursion roade honom ej mer; vandringar i naturen erbjödo intet nytt. Han kunde ej träffa en okänd växt.
Emellertid är deras konstvärde ringa, deras meter hackig, och man kan ej annat än förvåna sig öfver den vårdslöshet samt på sina ställen rent af omening, som utvisa så väl att de skrifvits raskt undan, som att de äfven blifvit slarfvigt utgifna. Trots det högtidliga, som man fordrar af verser vid grafven, äro de i ovårdadt språk och inkonseqvent stafning föga bättre än bröllopsrimmen.
Till som hon var simpel och grof som en trollpacka och dessutom en dålig natur, en riktig otäcka. Men ögon hade hon, charmanta ögon. Det var dermed han tröstade sig, när han en halftimme derefter somnade in. Charmanta ögon. Så nära han hade varit ... nära den våta, slarfvigt klädda varelsen. Hon ångade så varmt, han kände det ännu. Och hennes hjerta, hvad det slog och klappade.
Ett par karlar och långa Fabriks-Liisa gingo och slogo utanför det grå huset, der hon och Erik samtalat i går. Liisa var lika slarfvigt klädd som qvällen förut, den utlofvade paletån syntes icke till. Hennes ansigte tycktes, oaktadt blidvädret, vara blåfruset, och den skrynkliga svarta sidenduken dolde illa hennes krusiga oordnade röda hår.
De höllo hårdt hvarandras händer, när de gingo stegen opp till förstugan och öppnade dörren till det stora rum eller kök, där det lyste ut ur fönstren. Ja nog var rummet stort och vackert, det kunde ha sett ut precis som storköket hos Carl Nilssons. Här fanns också öfversäng, rosig dalkarlsklocka och blåmåladt skåp. Men allt var slarfvigt, oordentligt.