United States or Japan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Sakta! Se, han skyggar, Dunkla makter kämpa i hans inre: Skall han dröja, eller skall han framgå?

Stum gräsets matta nära stranden Nu hon sitter, sänker som i drömmar Stundom ned sin marmorhvita panna, Tills nytt ett gny af vilda fröjder Skallar genom nejdens lugn från slottet Och hon väcks och ser mot skyn och lyssnar. Dock ej sorg blott talar milda ögat, Äfven oro. Ofta skrämd hon skyggar För en fläkt i lundens löf, för trastens Skarpa drill från topparna i skogen.

framtrollar samvetet för hans ögon vålnaden af Banqvo, som han låtit mörda, bloden isas i hans hjärta, han skyggar tillbaka, han, den mäktige, den rike, vågar icke smaka sitt eget öfverflöd, icke sätta sig ned vid sitt eget bord.

Och flyktingen med fasa ryggar, Som fågeln midt i flygten skyggar, För dunsten från det Döda Haf; Han sin kamel mot bergen styr, Och redan Han dem lyckligt hinner; Men ej Han Ödet undanflyr Och stunden Honom der ock finner.

Intet stål har genom mitt pansar skurit, Dock förblöder hjärtat af djupa sår. Gömma borde jag min blick för dagen, Och jag skyggar att se dig an; Men min skuld jag ville för dig blotta, Därför bar jag lifvet och andas än. Jag är krossad. Dock min lott af storhet Hann jag taga, fast ung till år. Fråga sagan, lyssna, barder sjunga, Och du skall förnimma, hvad Hjalmar var.