United States or Jamaica ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ägandebegärets förbannelse kastade sin skugga över brödraparets vänskap. Har du redan varit där? Ja! Jag får säga, att du förlorar inte tiden. Tvärtom. Det är just vad jag har gjort. Och du själv? Du flåsar ju som en hund. Jaså, hon förstod sig inte på parallellepipederiet? Det förvånar mig mindre. Hon tycks vara förnuftig. Hej så länge!
Ja, främlingar hava fått hugga ned det, de grymmaste folk, och hava låtit det ligga. Dess kvistar hava nu fallit på bergen och i alla dalar; dess grenar hava blivit avbrutna och kastade i alla landets bäckar, och alla folk på jorden hava måst draga bort därifrån och försaka dess skugga och låta det ligga.
Sergeanten såg åt hennes sida och tänkte: hon har dock ett sinne för det sköna landet? Till hälften blidkad sade han därför ... nej han sade ingenting, men han hade dock i faggorna att tala. Med varmare och ännu mer smekande stämma tillade hon efter ett par minuter: Ty här har man då skugga emot solen, och så slipper man dammet! Så ... intet vidare? tänkte sergeanten och teg durchaus.
Hade all denna kunskap, dessa oerhörda perspektiv intet som helst inflytande på en, så att man åtminstone ej begick samma dumheter som man begått i andra? På alla dessa avgrundssvarta frågor hade han intet svar att ge. Men den ångestfyllda tanken att han trots allt aldrig skulle förändras, kallade fram en annan skugga från det förflutna: farbror Ekenström...
Öfversvämmande tårefloder, nervattacker och svimningar voro hans straff, och dagen därpå for stackars mamma ut till sina fournissörer, en smula blek efter tårarne och med en liten täck mörk skugga under ögonen men eljest underbart fort restituerad, medan den lycklige Anders' hår synbarligen blef allt tunnare och rynkorna i pannan allt djupare, fastän hans goda och ärliga ögon alltjämt bibehöllo sitt uttryck af mildhet och vänlighet.
Han kom i ändlösa dispyter med bröderna och angrep fadern, som före sorgårets utgång förlofvat sig. Han frammanade moderns skugga, spådde olycka och förderf, retades till öfverdrifter och förgick sig. Brödernas argument var: det rör icke oss hvad pappa gör! Det var sant att de icke egde döma deröfver, men det rörde dem alla djupt.
Den oklara, hälft ångerfulla känsla, som så plötsligt bemäktigade sig Alma i tamburen, försvann snart i maskeradens yrande nöjen. "Natten" följde "dagen" som en skugga, och bakom masken hviskades ord, sådana som aldrig eljest. De dansade tillsammans, och efter dansen dracks champagne. Alma befann sig likasom i yrsel.
Trasten och andra små vingade sångare fyllde nejden med gälla drillar, daggpärlor glänste på varje grässtrå, och det doftade så friskt från ängarne, de gamla granarne och linneorna, som växte i deras skugga.
Gamle kungen själf satt blind i tornet, Men hans söner jag slog i strid, Tog som segerbyte ombord Oihonna Och mitt bröllop redde på skumhöljdt haf. Fader, vet du, hvad det är att älska? Har du famnat en fröjd en gång, Ljus som himlen, yppig och rik som jorden, Och som båda blommande utan gräns? Hvad jag varit blef mig som en skugga, Blek den glans, jag i hoppet sett.
Drotten teg i höghet, Men till honom ur kämpars rund Framsteg Sjolf, den gamle, med mulnad panna, Och han hof sin stämma till kraftens ord: "Kung, du åldras, armens senor svika, Tung du lutar mot jorden hän. Blott en skugga, smältande bort i natten, Ser ännu mitt öga af hvad du var. Var du själf dig nog, hvi lät du vissna Dina lemmar i ålderns höst?