United States or Iran ? Vote for the TOP Country of the Week !
Långt annat i hågen Har du väl nu, då du spolar ditt garn, kanhända till brudskänk, Kanske till väst åt en man, som fångat och äger ditt hjärta?" "Hå hå!" suckade nu den skröpliga, halta Rebecka, Där vid ugnen hon satt hopkrumpen och stödde i stilla Gungning mot händernas par den rynkiga hakan betänksam: "Hå hå!
Spinnande pigor blott och den skröpliga, halta Rebecka Voro där inne med dem, ty drängarna färdats till skogs ren. Nu kring det långa bordet de glädtiga bröderna satt sig, Tömmande skummigt öl och kryddande ölet med brännvin; Likasom trän, vid roten af rinnande bäckar besköljda, När de af våren beklädas med löf och grönska och fägring Utan sin möda och strid, så suto de alla vid bordet.
Katrina såg på henne en stund, hennes mun drog sig till ett egendomligt vekt leende, hon slog henne på axeln med sin bara och sträfva hand, det var ett slag, som urartade till smekning, och i en blid, nästan höflig ton sade hon till slut: »Gå hem och lägg sig, Schana! I morgon klockan fem kommer han. Herre Gud vi ä' ju alla skröpliga, vet jag, och inte annat än människor!
Derför har jag lättare att förstå henne. Du bedömer henne som var hon en fallfärdig karaktär, liksom du sjelf; men hon är endast ett skröpligt litet femininum. Och denna skröpliga lilla tingest hade fattat ett så rörande förtroende till dig; hon tyckte att hon kunde säga dig allt du skulle alltid förstå henne.
Honom svarade åter den skröpliga halta Rebecka: "Nej, förståndige Petrus, i vrån må jag gömma mig unnan; Närmast grafven är vrån mest passlig ändå för den arma. Som på det skjutande trädet ett löf, fjolgammalt och vissnadt, Sitter jag här bland unga, som fröjdas af lifvet och dansen. O, att jag toges bort till de andra, son myllas i jorden!" Sade och snyftade bittert och grät.
Inne fann han väl ej, hvad han sökte, den blomstrande Hedda, Ty hon satt där oppe i hushållskammaren ensam, Full af bestyr att snart få slut på den randiga väfven; Ryssarna såg han dock där och med dem rotfattiga gumman. Nära till muren satt den skröpliga, halta Rebecka, Krumpen och tyst, långskäggige brödren lågo där spridde, Icke på valda ställen, men hvar de af händelse fallit.
"Tvy!" skrek sprittande opp den skröpliga, halta Rebecka, "Tygle den onde din hädiska mund, långskäggiga odjur! Fick jag väl njuta en blund för hans ogudaktiga krumsprång? Får jag väl någonsin ro, om jag låge från dygn och till dygn här Ve, att den dag jag skådat, då du, okristliga hedning, Landet till styggelse tågar omkring!"
Dagens Ord
Andra Tittar