United States or Iran ? Vote for the TOP Country of the Week !


"Plums pladask, i haf och slask", storskrek en till liten en. Hon stod vid en vattengöl och hoppade jämfota leret flög om henne och färgade hennes fötter och ben gråa. "Sjung, och hitta nån'ting du också, Sylvia, annars är du ingen svan", fortsatte hon. "Jag kan ju ingenting", svarade Sylvia, en fin liten flicka, som såg ut som den grannaste docka.

Låt tonerna skalla som svärdsklang mot sköldar; men sjung ock skönhetens pris, lät sången smälta som det milda echot om qvällen när lugnet hvilar öfver Loch Lomonds vatten; sjelfva gnyet af korsade vapen återstudsar från Ben Lomonds klippa mildt och smekande som vågsvallets röst". Villigt grep Clenmor harpans strängar vid höfdingens ord, och tonerna brusade fram likt bergforsens vatten.

Nej, sjung du, lilla fågel, Om njutning hvarje gång, Och aldrig skall jag blanda En klagan med din sång. Kom, bygg ditt bo hvar sommar Invid mitt tjäll ännu Och lär mig kväll och morgon Att vara säll som du. Se, hur härlig solen träder Öfver österns böljor redan Och i guld och purpur kläder Jorden, leende där nedan. Dimman skingras, kölden flyktar, Och naturens dvala lyktar.

Räck bägarn hit! Skål, trogna krigskamrater, för hedern, lifvets vin och ärans pärla i botten uppå lifvets bägare! Sjung, Olof, sjung för oss en munter visa! OLOF KLAESSON. Ha alla sina bägare? Se här! Sång. Sankt Göran det var en riddare god vid glas som svärd. Med glädje han drack och med fröjd göt sitt blod, stolt var hans färd.

den tiden skall Tyrus ligga förgätet i sjuttio år, såsom rådde där alltjämt en och samma konung; men efter sjuttio år skall det med Tyrus, såsom det heter i visan om skökan: »Tag din harpa och omkring i staden, du förgätna sköka; spela vackert och sjung flitigt, att man kommer ihåg dig

Och han förstod att komma med många skäl och talade med en sådan ifver, att Anna icke nändes förstöra hans vackra plan genom att säga, att han måste drifva upp harar mången vinter för att hon skulle kunna komma till hufvudstaden till någon berömd kirurg. "Vi skola fråga mor, Frits, men sjung ännu en gång din sång för mig", sade hon blott.

Och för att höra bättre gingo vi sakta närmare utan att gossen såg oss. Han satt alldeles stilla, lät trästycket fram och åter i vågorna, och med en svag, klockren stämma sjöng han för sig själv. Det var en sjömansvisa, som han lärt av barnen ön. Sjung falleralla, sjung falleralla la och uti havet sin grav han får.

"Ja du ska komma och följa oss igen, hör du Anna- Lisa. Nu blir de vår och storforsarna kom lös, och det sjung grannt ur dom. Gullspira ha vi me oss, vi ha mjölk te dricka, myrbär ha vi myrena, och blåbär och jordbär mycke vi kan äta." "Ja ha en gått ute och sliti ondt vintern, nog kan en sommarn å", sade Månke afgörande.

"Sjung", upprepade han, " vi slipp härifrån innan natten." Maglena var som i yrsel och utom sig i den kampen att stilla björnens onda, uppretade sinne, det föll sig inte underligare för henne att taga till sången än orden, de, huru smekande och bedjande hon än uttalade dem, ej förslogo. "Du är min ros och min lilja", sjöng hon med först darrande, osäker stämma.

Ante tänkte nu att afsluta sin predikan, men fick sången i tankarna. "Gud han vill att vi skall tycke om en, å si att han är god, å sjunga om de, som morgon mellan fjällen sjung om de, som "klara bäck och flod" sjung å sorla, och som skogens fåglar kvittra om de "med ett glädtigt mod". Gud är god emot folke antingen dom ä' stor eller små, och emot kräkena.