United States or Ethiopia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Sittande i länstolen läser jag bibeln, som jag slagit upp på måfå: »Ingen går in i sig själv och har vare sig kunskap eller förstånd till att säga: jag har bränt hälften av det här i elden och jag har jämväl gräddat bröd därav över kolen; jag har rostat kött och ätit därav; och för övrigt månne jag därav skulle göra en styggelse? Skulle jag tillbedja en trädgren?
När Bella kom in i sitt rum efter att hafva söft Helmi, fann hon Hanna sittande i en vrå så långt som möjligt från lampan och med en bok i knäet. Hvad nu, du knuffar rätt nu ut väggen, bästa Hanna, log hon. Förstör icke dina ögon derborta i knuten, utan kom och sätt dig här i soffan, så skall jag läsa för dig.
När hennes far kom hem, fann han i sin dotters rum en gammal qvinna med vissnadt anlete sittande i en länstol. Han ernade draga sig tillbaka, men hon sade: "Kom min far, känner du ej din Rosa? Se nu behöfver du ej mera skona din stackars, barnsliga flicka, hon är gammal nu.
Ett ögonblick tänkte hon på att springa upp och blanda sig med det övriga sällskapet det var så omöjligt, tyckte hon, att tala med honom här, bland alla dessa främmande människor, efter det samtal, de sist hade haft med varandra, efter det brev, hon hade skrivit i sommar och icke fått något svar på. Men hon blev sittande.
Men ungefär vid denna tid, kanske litet förut, steg herr Gyllendeg upp från sin stol, inläste med stor andakt sin bönebok, suckade till Gud och gick till sångs. Dagens tilldragelser hade nästan alla kvarlämnat i hans hjärta en ljuf, ja, stolt belåtenhet, och hans anlete lyste af tillfredsställelse, då han, sittande, i sin säng, drog på sig sin nattmössa och släckte ljuset.
Ty i och med detsamma han lämnade sin plats drog skälen ner nosen på ekan. Efter ett par fruktlösa försök att krypa fram i fören, insåg han det nödvändiga i att bli sittande och att han var lämnad i djurets våld, beroende av detsammas nyck huruvida han skulle gå i kvav eller komma hem. Nu hade det upphört att vara roligt, och ett stilla allvar sänkte sig över den modstulne jägarens sinne.
Han sträckte ut sin vita hand, liten och mjuk som en kvinnas och klämde hårt Edmées. Vi ha ännu icke druckit på freden i Lunéville, min drottning. Kom! Edmée hade icke lust att åter ge sig ut bland alla gästerna, som vart ögonblick kunde känna igen honom. Hon blev sittande och lutade sig tillbaka med hakan i vädret.
På tå och ivrigt tummande mössan smög Daniel sig bort till spisen, åkte upp på hällen, där det var som mörkast och blev sittande med sänkt huvud, sakta dinglande ben. Nå! sade Träsken och drev plötsligt knogarna i bordet. Nå. Varföre då, då? Är det hemgiften? Är det där skon klämmer? Gästgivarn satte sig långsamt upp, strök över benen ända ned till haserna och upp igen.
Du får hålla mig sällskap, så att jag härdar ut. Spela lite Chopin i stället, Rose. Ni ä för djäkliga med ert chopängande, sade Kalle. Jag tror jag går ut ett slag till. Och han gick. Rose spelade Chopin inne i salongen. Greta och Stellan blevo sittande kvar på sina braskuddar och lyssnade. Musiken tog Stellan.
Å, om Pauline hon är dagens intressanta fråga! Men du har inte riktigt intresse för Förste Konsuln, som vi andra, det har jag alltid sagt, tillade hon skälmskt, en smula maliciöst. Edmée blev sittande. Efter detta kunde det naturligtvis icke gå an att
Dagens Ord
Andra Tittar