United States or New Zealand ? Vote for the TOP Country of the Week !


Han förde nu sina gäster in i ännu ett tredje boningsrum, en stor och kal sal med sönderfallande gipsornamenter kring taket, hvilket flera ställen var otätt, att regnet obehindradt tycktes finna väg därigenom.

Och sägen till husbonden i det huset: 'Mästaren frågar dig: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar? skall han visa eder en stor sal i övre våningen, ordnad för måltid; reden till därOch de gingo åstad och funno det som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet. Och när stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna med honom.

Bjälkarna ligga lågt i din sal, och jag känner hur jag skrapar sönder hökvingarna, men härnäst får du skänka mig ett par nya. Vi hinna inte nu att kläda av oss vår härbonad. Jag hör att ryttarna börja spela med hornen igen. Det är ett avtalat tecken för att påminna oss att inte stanna för länge.

graflikt hemskt det stannat i mitt minne: Det höjde sig stolt bland nejdens hus, Men det var mörkt och tomt och dödt där inne, Blott ur ett rum, ett enda lyste ljus. Jag stannade en stund och såg. Det var Palatsets stora sal, som lyste klar; Den låg som öppen för mitt skärpta öga. Jag sökte människor i salen, men Min väntan såg sig fylld ganska föga, Blott två gestalter rörde sig i den.

Röken hvirflade opp mot hålans hvälfning och försvann genom osynliga remnor. "Elden är varm i Nornas håla som i höfdingens sal. icke än, hör stormen, hör regnet. Norna fruktar dem icke, hon bor i regnet, hon bäres af stormen; men dessa makter ödmjuka sig icke inför jordens väldige. icke än, kinden är blek, handen darrar".

Satt hög å sin konungastol Hugstore Fjalar, Gauthiods kung. Hans blick, Klarnad i vunna segrars fröjder, Skimrade ung än under hans silfverhår. Jul kommit; det dracks i hans borg, Midvinterns festmjöd jäste i skumhöljdt horn, Hundrade facklor brunno, flere Jublade kämpar nu i sin konungs sal.

Hed eder har han gått i gyllne sal, när uti fängelsernas grymma kval hans bröder, gömde och förgätne, lidit, för det de för sin rätt, sin frihet stridit. Mot er i döden än sitt trots han bär, och denne son, i kedjor står han här! JOHAN FLEMING. Hör upp! SIGRID. Du öde! JOHAN FLEMING. Lögn! SIGRID. Nej, honom hör!

Och när de hade kommit dit, gingo de upp i den sal i övre våningen, där de plägade vara tillsammans: Petrus och Johannes och Jakob och Andreas, Filippus och Tomas, Bartolomeus och Matteus, Jakob, Alfeus' son, och Simon ivraren och Judas, Jakobs son. Alla dessa höllo endräktigt ut i bön tillika med Maria, Jesu moder, och några andra kvinnor samt Jesu bröder.

Och alla som bodde i Lydda och i Saron sågo honom; och de omvände sig till Herren. Hon överflödade i goda gärningar och gav allmosor rikligen. Men just i de dagarna hände sig att hon blev sjuk och dog. Och man tvådde henne och lade henne i en sal i övre våningen.

Du svarade mig ja kanske, men sedan du lade till: "i denna tunga sal här är kvaft"... Mins du? SIGRID. Nej! JOHAN FLEMING. Jo, du mins det Ack, Sigrid! Om du mig ej älskade, hvi gaf du mig din hand, hvarföre sade du ej: jag dig ej älskar. jag skulle ej plågat dig länge, som jag nu fast omedveten gjort det. SIGRID. O, min Gud!