United States or Slovakia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Och det viset bar det till att ut kvällskvisten, när sommarsolen redan hade sjunkit och trötta utdansade ben börjat bli tunga, kom Emil in i löfsalen och fann lilla Selma sittande där alldeles ensam. Röd och flämtande efter dansen det riktigt ångade af henne. Han trugade i henne ett glas saft och tog själf ett glas punsch. Och sutto de där.

Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord. Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig. Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, han står vid sitt foder? Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?

»Skall man lära Gud förstånd, honom som dömer över de högstaJa, den ene får i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro; hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft. Den andre måste med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka. Tillsammans ligga de i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.

För oss ännu hon blommar, Fast ren och skär ej mer; Höst, vinter, vår och sommar Sitt goda hon oss ger. Välsignelse af nåder, O Gud, åt henne gif, Att hon den ock förråder Mot allt, som här fått lif. Gjut saft i blad och knoppar, Gif blomstring, färg och fröjd, Låt regn i blida droppar Uppfriska dal och höjd!

Flickan drog sin dolk, stack hans fina udd i sin älsklings arm och uppfångade med sina läppar den lilla pärla av ungdomsblod, som framsipprade. Därefter blottade hon sin vänstra arm. Med dolkens udd framlockade hon en droppe av sina ådrors saft, som av Erland bortkysstes begärligt; ja, han höljde armen med kyss kyss och lade den kring sin hals. =Tvekampen.=

När jag vaknade, hörde jag Schanano-höfdingen säga åt min hustru: "Du är skön, Schananos krigare skola strida om dig. Jag vill döda dig, det är bättre att Hallonets saft flyter, än att krigarenas blod gjutes". Han lyfte sin stridsyxa, och min själ gladdes att Det röda Hallonets läppar icke skulle vidröras af någon annan.

Hennes långa, krokiga näsa tycktes hava vuxit fram ur ansiktet till förfång för de djupa ögongroparna, de ihåliga kinderna... alldeles som vid jordbävningar bergen höjas och jordlagren däromkring instörta... hennes röda ögon flammade, och läpparne, som saft- och kraftlösa hängde kring det tandlösa gapet, grinade vedervärdigt.

Men först och främst måste vi be den unga damen avlägsna sig, ty det är ingenting för hennes öron. Om damerna syfta sjuttonåriga Brita Djurling, inföll nu Ludwig, ber jag dem förr oroa sig för mig. Hon berättar historien om de båda tvillingarna, som älskade samma flicka, mycket bättre än jag, i varje fall med mera saft och kläm.

Glädjen stod högt öfver takåsen »Kluddarens» fädernegård, och majstången likaså. I trädgården i den allra största bersån var dukadt ett rundt bord, där toddyvirke, punsch, vin och saft trifdes i idyllisk endräkt.

Men husets värdinna, som ensam kunde uttala det förlösande ordet och göra slut en pinsam väntan, infann sig icke och ej heller hennes väninnor. Till sist tog kyrkoherden fröken Schönthal i armen och yttrade hövligt men bestämt: Bästa fröken Sara, färdiglagad mat förlorar för varje minut i saft och arom. Man gör orätt mot sig själv, om man inte äter den, den är som läckrast.